Nationaldagen. Inget för mig. Inget jag firar i alla fall. Ăr för mycket pingstvĂ€n, sĂ„ att sĂ€ga. Uppvuxen med annandag pingst som slutklĂ€m pĂ„ en lĂ„nghelg bland andra. Det var den - annandagen - som helt frĂ€ckt offrades nĂ€r ”svenska flaggans dag” upphöjdes till rödmĂ€rkt Nationaldag i Ă„rskalendern. PĂ„ 1980-talet nĂ„n gĂ„ng tror jag, har inte kollat. Flaggdagen var roligare, om jag minns min barndom rĂ€tt. Vanlig vardag men gul och blĂ„ mer Ă€n grĂ„. Lite högtidskĂ€nsla sĂ„dĂ€r, hissade flaggor som lyste upp torg och trĂ€dgĂ„rdar. DĂ€r det nu fanns flaggstĂ€nger - om inte kunde man göra som morfar hemma i blekingska Skavkulla: pynta kaffegöksbordet med en liten blĂ„gul vimpel pĂ„ fot. Förutom den nĂ„got större pĂ„ stugknuten.
*. *. *
SĂ„g Karin Karlsbro (L) pĂ„ tv i morse. Sist ut att intervjuas av de olika partiernas toppkandidater i EU-valet. Tyckte synd om henne. Att lĂ„ta sig intervjuas av SvT-duon Anders Holmberg och Camilla Kvartoft Ă€r lite som att be om stryk. Tuffa frĂ„gor pĂ„ ömma punkter, om och om och om igen. Intervjuoffren - alla, inte bara Karlsbro - hĂ€ngande mot repen, liksom pĂ„ knockoutens brant. Ofta fascinerande att se, ibland makabert. LĂ€tt att bli kanonmat nĂ€r Holmberg/Kvartoft vevar pĂ„ som vĂ€rst. PĂ„lĂ€sta och skickliga journalister Ă€r det bĂ€sta jag vet - och antagligen det vĂ€rsta makthavare vet. Karin Karlsbro kom till slut undan nĂ„gorlunda helskinnad. Förvisso svaret skyldig pĂ„ flera frĂ„gor, men ingen fara: det brukar politiker bli. Raka ”ja” och bestĂ€mda ”nej” ingĂ„r helt enkelt inte i vokabulĂ€ren.
*. *. *
Pontus Jansson sĂ„. FotbollsstjĂ€rnan. MFF-kaptenen. Brittiska Brentford dessförinnan, kapten Ă€ven dĂ€r. Klubbikon pĂ„ tvĂ„ stĂ€llen, Ă€lskad av fansen. Aldrig har han varit mer i ropet Ă€n hĂ€r och nu. Fast dĂ„ i ett mindre smickrande sammanhang. Jansson har chattat bort sig. Utbytt bisarra tankar och gillande emoijs med MFF-huliganer pĂ„ nĂ€tet. Huliganer som stĂ„r under Ă„tal för vĂ„ldsamt upplopp i samband med en match mot DjurgĂ„rden i fjol höstas. Men som, sĂ„vitt jag vet, inte nĂ€mns vid namn i den förundersökning dĂ€r en icke brottsmisstĂ€nkt Pontus Jansson dĂ€remot hĂ€ngs ut. Offentlighetens pris, mediernas mumma. I tiden - och i den SD-svenska maktelitens Slottsavtal - ligger ju dessutom att nagelfara ”personlig vandel”. SĂ„ Jansson till rĂ„ttorna, det Ă€r vĂ€l ungefĂ€r vad han förtjĂ€nar. Eller?
*. *. *
SjÀlv hamnar jag - som sÄ ofta - pÄ andra sidan drevet. Tycker det gÄr för lÄngt. SlÄr över i moralpanik. Som om mÀnniskor inte fÄr lov att göra vad som faktiskt definierar mÀnniskan. Misstag. Fel. Bland alla rÀtt. Som om det vore brottsligt att vara naiv, godtrogen, omdömeslös. Eller som om sÄdana egenskaper inte fanns - eller borde fÄ finnas - bland just elitidrottare. Ja, Pontus Jansson har begÄtt ett misstag. Ett stort jÀvla misstag. Han har gjort avbön, bett om ursÀkt. FÄtt skÀmmas i offentlighetens ljus. Monterats ner, berövats heder och Àra. För den han Àr eller ville vara: supportrarnas vÀn, stjÀrnan som suddade ut grÀnserna mellan Vi och Dom. God tanke, inbyggda risker. Hoppas Jansson reser sig ur förnedringen. Och att MFF som klubb visar att Àlska, glömma och förlÄta Àr fullt möjligt.
*. *. *
Danmark-Sverige 2-1. Sov bort större delen av andra halvlek. Inte för att matchen var dÄlig, tror jag. Mer för att jag blivit onödigt vuxen rent ÄldersmÀssigt. Vaknade precis nÀr Christian Eriksen sköt in det avgörande mÄlet och kort dÀrefter var det slut. SÄg ingen Nanasi pÄ planen, hade hoppats pÄ det. Kanske fÄr han chansen pÄ lördag istÀllet. DÄ möter Sverige Serbien i Stockholm. Med ett senkommet tack & farvÀl till Zlatan som sÀrskild krydda pÄ programmet. Somnar jag dÀr Àr jag nog fan bortom all rÀddning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar