🍓Jordgubbens dag 🥂

Midsommarafton. Sill å snaps å dans runt en stång. Om man nu har mage att fira när världen ser ut som den gör. Jag har. Att belägga sig själv med nöjesförbud lindrar inte andras nöd. Usch, det lät cyniskt. Kom bara inte på nån bättre ursäkt. Fast dansar gör jag inte längre. För gammal. Stel som stången, i otakt med sången. Små grodorna är för barnen, mammorna och papporna. Jag har gjort mitt i den delen. Sitter hellre vid dukat bord och sjunger nubbevisans lov. Glyttigt det också, absolut. Men mer anpassat till verklighetens vedermödor.

*. *. *

Firandet kommer som ofta förr att äga rum på Mossängens koloniområde. Knytkalas typ. I begränsat format: sju pers, alla vuxna. Vissa mer vuxna än andra i både ålder och visdom. Jag själv bara trea med mina futtiga 78. Spela roll? Inte mycket. Snapsintag brukar ha en utjämnande effekt, till slut vet man knappt vem som är 90 och vem som är 30. Hursomhelst tänker jag ta med en flaska jordgubbssnaps. Dagen - och sillen - till ära liksom. Och på pin kiv. Jag vet precis vad värden kommer att säga: va e de’ för jävla skit du sidder och dricker? Så sa han i fjol. Och i förfjol. Och så långt jag kan minnas bakåt i tid.

*. *. *

Värden är en varm vän av det rena brännvinet. Möjligen kryddat med örter. Anis, fänkål å dylikt. Men bär i brännvin? Aldrig i livet. Genom åren har han erbjudits smakprov av tranbär, krusbär, smultron och gud vet allt i nubbeväg. Jag frestar, han fnyser. Jordgubbsvarianten lär inte göra någon skillnad - och jag har redan tränat in svaret på hans fråga: jaha förlåt då, jag trodde det var midsommar. Sen skålar vi ihop och sjunger Smaklökens Vaggvisa i falsett. För övrigt är jag enig med värden i sak: ingen vettig människa dricker jordgubbssnaps till sill. Inte ens jag gör det. Utom på en dag som just denna. Glad midsommar!