Politikvecka på Gotland. Etablissemangets traditionella mysträff, i år nedkortad till fyra dagar. Vilket bör räcka. Mingla runt i värme kan vara krävande, även med svalkande rosévin inom räckhåll. Vill minnas att det var Olof Palme (s) som började en gång i tiden. Från ett lastbilsflak, informellt sådär. Och medialt ganska odramatiskt: Palme hade ett sommarviste på ön, som statsminister ville han väl i all enkelhet prata av sig lite i lokalmiljön. Att det hela skulle utvecklas till Maktelitens Marknad såg han nog inte komma.
*. *. *
Så är det idag: seminarier, debatter, propaganda, lobbyism. Stånd efter stånd med fint folk i inbördes beundran. Alla sorter: trångsynta, vidsynta, klägg till vänster och drägg till höger. Vad civilbefolkningen tycker vet jag inte, utifrån liknar tillståndet kring Visby närmast ockupation. Men det ingår kanske i maktelitens privilegier. Ockupera, invadera, ta sig friheter utan att fråga. Huvudnumret är de tv-sända partiledartalen. Och ja, jag har tittat på de flesta. Lyssnat. Förundrats. Över nivån. Låg, föga imponerande.
*. *. *
Ta t ex Ulf Kristersson (m), statsministern. Skicklig talare, ja. Vårdslös med sanningen bara. Upprepade gånger hör jag honom helt ogenerat säga ”på punkt efter punkt gör vi nu exakt vad väljarna gav oss mandat att göra”. Kanske har han kort minne, Kristersson. Eller också är han faktaresistent. M, KD och L fick tillsammans alltså cirka 28 procent av rösterna i senaste valet, alla tre gick back jämfört med det föregående. Att hänvisa till väljarnas mandat skorrar falskt - det är på SD:s mandat M, KD, L regerar.
*. *. *
Nej, jag fattar. Ulf Kristersson kan inte säga vad alla vet. Stå där på scenen och tacka SD, liksom. Pinsamt. Brallorna nere inför hela medieuppbådet, större än vid valfritt sportevent. Bättre att hålla masken. Lita på att röstboskapen har noll koll. Eller är så blasé att fulspel och smålögner passerar som något normalt. Livepubliken bryr sig inte. Den består av handplockade sympatisörer, parti för parti. Dresserade att applådera, ibland rentav beordrade. Det behövs inga dräpande oneliners, torra plattityder räcker länge.
*. *. *
Till min egen förvåning blev jag faktiskt lite berörd av Nooshi Dadgostar (v). Brukar ha svårt för henne, eller snarare hennes parti. Men här var hon vass. Inte minst i attackerna mot M och SD. Höj dig Åkesson! Höj dig Kristersson! Ropade Dadgostar från scenen. Ingen avancerad talekonst, men normbrytande och effektfull. Åkesson (sd) förresten. Först ut, sist in på betygsskalan. Börjar han inte bli väl papegojlik nu? Detta eviga tjattrande om en och samma sak. Med slutsatser lika förutsägbara som slask efter tö.
*. *. *
I övrigt hänvisar jag till Sydsvenskans fredagskolumnist Pernilla Ström. Hon har tydligen också genomlidit spektaklet och bjuder på en knivskarp analys idag. Varför jag tittar om jag lider? Vill hänga med i samtiden. Lära mig, försöka förstå saker jag egentligen inte begriper. Utan intryck ingen åsikt. Utan åsikt fattigt liv. Och ärligt: samhällseliten får gärna ha firmafest, man ska inte va’ missunnsam. Själv ska jag gå på Sjöbo marknad om ett par veckor, det är typ samma. Minus rosévinet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar