Sverige-Japan 2-1. Darrigt i slutet, annars stabilt. Sveriges fotbollsdamer är i VM-semifinal, två matcher från guldet. Detta efter en kvartsfinal som var väldigt övertygande i cirka 70 minuter. Då, vid ledning 2-0, började Sverige göra byten. Ut gick Asllani och Rolfö, senare även Rubensson. Tre av nycklarna i laget, Rubensson bäst av alla. Balansen rubbades, rytmen stördes. Och japanskorna tog chansen att visa åtminstone glimtar av sin klass. Reducering i 85e, tilläggstid på hela tio minuter; paniken nära i svensklägret. Kändes lite onödigt, givet matchbilden i stort.
*. *. *
Det kunde förstås gått alldeles åt pipsvängen. Japan fick t ex en straff - och då menar jag fick. Att Var-rummet godkände den visar bara att inte ens extradomare garanterar nån rättssäkerhet. Nu hade Japan vänligheten att missa straffen. På marginalen liksom: ribba ner, på rätt sida om mållinjen med svenska ögon sett. Strax därefter en japansk frispark ännu längre ner på ribbans underkant. Änglavakt för Musovic även där - innan 2-1-målet slutligen blev ett faktum. Drag av hönsgård i Sveriges försvar i det läget, Musovic i buren inte heller samma fantom som mot USA. Men som sagt. I 70 minuter var det bra.
*. *. *
Tur är bra att ha i fotboll. Sverige hade det mot USA. Idag också - jämte odiskutabel skicklighet. Straffen till 2-0 (Angeldahl) var förvisso korrekt utdömd men ändå extremt tursam. Japanskan ifråga kunde verkligen inte hjälpa att hon fick bollen på armen. 1-0-målet däremot tänker jag inte snacka bort i termer av tur. Möjligen lite flyt i en rörig situation. Sist på bollen där var f ö landslagets enda ”däka” (blekingska för tjej). Sölvesborgsbördiga Amanda Ilestedt alltså. Hennes fjärde mål i VM. Ganska fantastiskt för en mittback. Spanien nästa. En annan typ av motstånd. Väl så tufft, väl så överkomligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar