Förkyld. Ett normaltillstånd i barndomen. Ett sjukdomstillstånd i ålderdomen. Usch, det där lät inte bra. Men varför hyckla? Som minior är man snuvig, kanske febrig någon dag eller några timmar. Utan att det märks, så att säga. Energin flödar, livet leker. Som senior blir man krasslig - och tyvärr, skillnaden är monumental. Immunförsvaret är liksom inte där när man behöver det. Astman däremot, den är där. Inhalatorn. Värkmedicinen. Och återhämtningsfasen, seg som det segaste tuggummi. Nog av om i-landsproblem. Ville bara förklara varför jag inte kunde ta mig till Malmö IP igår kväll.
*. *. *
Mjällby AIF var ju där. Cupmatch mot BK Olympic, numera något slags utskott på MFF-trädet. Kollade på nätet, såg att Mjällby luftade truppen. Men lik förbannat lämnade min ”käpphäst” Mamudu Moro utanför startelvan. Dock blev han inbytt - och avgjorde matchen med ett sent 1-0-mål. Vad det betyder för fortsättningen vet bara Anders Torstensson, tränaren. Förmodligen ingenting, om jag får gissa. Moro lär få återvända till bänken. Där har han i princip suttit genom hela den allsvenska säsongen, på sistone utan att ens få hoppa in. Obegripligt resursslöseri, i mina ögon är Moro Mjällbys bäste anfallare.
*. *. *
MFF spelade också cupfotboll igår. I Norrköping. Mot Smedby, ett lokalt division 2-lag. Seger 2-0, fattas bara. Men 0-0 länge och andra målet först på stopptid. Föga övertygande - som så mycket annat i MFF just nu. Vid den här tiden på säsongen borde allt ha satt sig, kan man tycka. Spelartrupp, spelidé, relationer. Men MFF föredrar att klydda. Köper ytterligare en Rydströmdarling: Oliver Berg. Ger bort (lånar ut) lovande Hugo Bolin till Degerfors. Lämnar åt andra klubbar att utveckla talanger istället för att göra det själv. Eile, Kotto, Sejdiu; exemplen skulle kunna mångfaldigas. Jag förstår det inte.
*. *. *
Bäst i tv just nu: friidrotts-VM i Budapest. Ingen annan sport kommer i närheten vad gäller själva etiketten. VM. Världsmästerskap. Friidrottens mångfald är både slående och enastående. Här stöter man på atleter från nationer man inte visste fanns - och ibland personligheter man inte heller visste fanns. Ett färgsprakande skådespel, kryddat med fantastiska prestationer i varenda tävlingspass. Och som bonus i burken A Lennart Julin. Den mannen är inte expert, han är ett orakel. Friidrottens Einar Haglund, kan man säga. Om nu någon minns den legendariske allvetaren från tv-mediets barndom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar