Ett tag var jag nästan lack på skidsport. För mycket Norge, för lite spänning. Kunde jag tycka. Inte Norges problem förstås, uteslutande mitt. Men här och nu pågår ett VM och då sitter jag vid tv:n med pånyttfött intresse. Ungefär som Sverige fått pånyttfödda intressen i medaljstriden. Guld igår igen, i damernas sprintstafett. Sundlings avgörande ryck på sista krönet var ett ögonblick de luxe. Man har sett sånt förr men det är lika fantastiskt varje gång. Den tempoväxlingen när krafterna borde vara förbrukade, man blir faan matt bara av att titta på. Sundling är en stjärna, har allt som skiljer vinnaren från en god (norsk) tvåa. Och nästan lika vass är Emma Ribom som körde varannan sträcka. Snacka om bra tv...
*. *. *
...till skillnad mot det som bjöds från Malmö i lördags kväll. Mellospektaklet hade ju hittat hit, fjärde och sista deltävlingen. Läge för en geografiskt betingad manifestation, tyckte det skånska programledarparet. Hur då? Jo, genom att be publiken vråla ett samstämmigt ”röven”. Varför då? Jo, för att upplysa övriga Sverige att här i Skåne säger vi minsann röven om röven. Bara här. Varje landsÄNDA har sitt eller sina uttryck på kroppsdelen ifråga - men röven är skånskt, punkt. Enligt programledarparet då, uppenbarligen väl pålästa i ämnet. Så där satt nu niotusen skåningar och skrek röven på anmodan. Snacka om skit-tv...
*. *. *
...i väntan på finalen om ett par veckor. Den äger rum i Stockholm. Vad blir det där? Talkör på ”arsle”? Om jag är pryd? Inte det minsta. Jag skulle själv mycket väl kunna sitta och vråla röven eller nåt annat skitroligt, har säkert gjort det redan i något yngre dar. Men då på fyllefester i slutna rum. Inte på nykter kaliber i tv för att två glyttiga programledare vill. Ska man tvunget vråla nåt på Mello kan man väl förresten testa den gamla klassikern ”hellre en rövare i poolen än en polare i röven”. Tror till och med den går att melodisätta. Kan bli mäktigt i kör, ett skakande stycke tv-historia.
*. *. *
Lite allvar igen. Läser i Sydis att Mohamed Buya Turay lämnas utanför MFF:s matchtrupp i kvällens cupmöte med Luleå. Ingen nyhet i och för sig; Buya var precis lika utanför senast mot Skövde. Då utan närmare motivering - men den kommer nu. Tränaren Henrik Rydström förklarar att Buya inte mår bra socialt. Att han saknar sin fru (som av någon anledning är kvar i Sierra Leone), att situationen påverkar hans fotbollsprestationer negativt. All respekt. Om det vore hela sanningen. Jag tillåter mig tro att det är högst halva. Buya Turay gjorde trots allt två mål i en match på försäsongslägret nyligen. Något måste ha hänt efter - eller under - lägret, annars hade han självklart platsat i en (dessutom skadedrabbad) 18-mannatrupp. Känslan nu är att MFF gett upp Buya Turay, att han försvinner inom kort. Upptining genom utfrysning brukar sällan funka - för inte menar väl Rydström vad han indirekt säger i tidningen: att om Buya nu inte mår bra skulle han kanske må bättre av att lämnas utanför matchtruppen. Jag som trodde att MFF:s nye tränare var en vän av klarspråk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar