Jag var på Nöjesteatern igår. I Malmö, inte i Falkenberg även om det vore lätt att tro. Det var ju (delar av) det berömda gänget från Vallarnas friluftsteater i den stan som stod för underhållningen. Annika Andersson, Stefan Gerhardsson, Mikael Riesebeck med flera. Tyvärr inte stjärnornas fixstjärna Jojje Jönsson som uteblev pga sjukdom. Vi talar alltså lustspel. Buskis. Om ”Alla tiders Åsa-Nisse” på riksturné. Skrattpiller? Jomenvisst. Förutsatt att man gillar den typ av humor som utgår från bältet och förflyttar sig nedåt. Vilket väldigt många gör, men relativt få erkänner öppet.
*. *. *
Nöjesteatern var fullsatt, jag tror det betyder 700 personer. Och det skulle förvåna mig om någon gick hem besviken. Så här roligt minns i alla fall inte jag att man hade åt Åsa-Nisse på matinétiden. Lustspelet trumfar filmen, manuset har liksom breddats. Stundtals till den grad att det blir mer Vallarna än Knohult över replikväxlingarna på scen. Vilket är enbart positivt - för skrattmusklerna. I rollen som Åsa-Nisse ser vi en nästan porträttlik Riesebeck. En prestation bara det. Sjökvisten gestaltas av Gerhardsson. Mindre verklighetstroget, mer underhållande. Gerhardsson - ena halvan av Stefan&Krister - kan ta sig friheter, han kommer alltid ut med legendstatusen i behåll.
*. *. *
Allra bäst i ensemblen är i mitt tycke dess två damer. Annika Andersson som ”Nesses” hustru Eulalia, Jeanette Cappocci som Sjökvistens allt-i-allo m m. Andersson en väletablerad komedienne, Cappocci en ny bekantskap. Nästan all under-bältet-humor levereras av dem - till förtret möjligen för den som inbillat sig att blott läbbiga män rör sig i de regionerna. Skrattsalvorna dånar i salongen här, hela föreställningen lyfter när duon taggar till i andra akten. Cappocci är kort sagt skitrolig och faktiskt Anderssons jämlike i konsten att sätta en poäng med klockren tajming. Själv bugar jag av vördnad: människor som får andra människor att skratta är det finaste jag vet.
*. *. *
När jag kom hem möttes jag av buskis även i tv. Mello. Somnade under låt nr 3, vaknade mitt i låt nr 6. Där var det två tanter som jönsade sig igenom ett nummer att glömma snarast möjligt. Och efter jöns kom jojk. Okej, blandat med sång. Den skiten vann visst. Ja, herregud. Det görs så mycket bra musik och finns så många bra programledare. Men Mello, nej tack. Hellre en tupplur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar