HK Malmö-Önnered 26-29. Jätteviktig match för båda lagen. Det märktes mest på det ena. Önnered. Där fanns skärpan, attityden, förmågan att undvika tekniska fel. I Malmö fanns säkert viljan, men också ett sjabbel som möjligen kan förklaras med ren trötthet. Laget är ju tunt, eller om det är tränaren som gör det tunt. Magnus Persson spelar nonstop, Blickhammar och Hilding nästintill. Kanterna samma i 60 minuter. Viss variation bara på mittsex, ibland dock obegriplig. På bänken sitter fem eller sex yngre killar som aldrig byts in. Jag tror det kan bli förödande för HKM att gå runt på så lite folk - handbollsligans tillspetsade bottenstrid kräver fräscha spelare, inte slitna.
*. *. *
Ett par spelare stack ut positivt i hemmalaget. Målvakten Ebbe Håkansson, högersexan Charles Hugosson. I övrigt trött och blandat. Särskilt olycklig var Tim Hilding. Han som kan så mycket fastnade i en orgie av kostsamma misstag. Svårfångade inspel, oprovocerade bolltapp, hårresande felpass. Hoppas Hilding kommer igen, HKM behöver honom vid ”sunda vätskor”. I Önnered la jag mest märke till - Kristjan Bliznak. Jag hade nästan glömt mannen som var längre än alla andra och sköt hårdare än de allra flesta under åren i Alingsås. Nej, spelar gör han inte längre. Önnered har kallat in Bliznak som biträdande tränare. Kul när gamla favoriter dyker upp i ny kostym.
*. *. *
Sen går det naturligtvis inte att skriva om handboll utan att uppmärksamma IFK Karlskronas senaste bravader i allsvenskan. Efter skrällen mot Amo kom ytterligare en igår borta mot Kungälv. Full pott mot två topplag! Jag fattar absolut ingenting, IFK med sina begränsade resurser ska inte kunna göra på detta vis. Men det är förbannat roligt och samtidigt smått rörande. Överväger starkt nu att åka till Vinslöv på fredag. IFK:s nästa match äger rum där och då. Cykelavstånd typ. Skojar. Möjligen i min glans dagar, men dom inföll i ett annat århundrade. Åker jag får det bli tåg. Med byte i Hässleholm. Otroligt spännande, bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar