torsdag 23 februari 2023

Vinnarskallar är dom allihopa...

Jonna Sundling guld. Emma Ribom silver. Maja Dahlqvist brons. Alltså. Vissa idrottsprestationer gör mig tårögd. Som denna för några timmar sen. Sverige tar samtliga medaljer i sprinten på längdskidåkningens VM. Krossar allt motstånd, förvandlar tävlingen till SM. Skidor är förvisso inte den bredaste av sporter, men ändå. Norge var ju med. Hopplösa Norge. Inte längre; Johaug har slutat, återväxten inkluderar inget liknande fenomen. Inte än, är väl säkrast att tillägga. Just sprinten har förstås passat Sverige förr. Särskilt Sundling. Dagens VM-guld var hennes andra raka på distansen.

*. *. *

Hon verkar vara som gjord för de korta loppen, Jonna Sundling. Urstark, explosiv, uthållig. Smart, om det skulle behövas. En typisk vinnare när det handlar om cirka tre minuters rusning i skidspåren. Mer än så tar det inte från start till mål i sprinten. Givet då att man står på benen - och inte på näsan. Lätt hänt, trängsel medelst fallrisk är en naturlig faktor i sammanhanget. Därtill återkommande: med 100 startande åkare krävs, förutom ett inledande tidskval, både kvarts- och semifinal innan finalfältets sextett kan klockas in. Den här gången fyra svenskor och två norskor...olyckligtvis för skidsporten i stort. Ett VM blir liksom roligare om det ser ut som ett VM även utanför anmälningslistorna.

*. *. *

Medaljtrion i all ära, uppvisningen var verkligen helt knäckande. Men mest rörd blev jag ändå av fjärde svenskan i finalen. Linn Svahn. Tillbaka från nästan två års skadehelvete. Inte fullt återställd i den opererade axeln, sades det. Fast bra nock för att bli fyra i världen och fullborda den blågula succén. Där, i själva comebacken, anade jag något av en bragd. Som hon måste ha kämpat. Krigat. Kanske tvivlat. Linn Svahn var ju - före skadan - största talangen av dem alla. Affischnamnet, framtidshoppet. Kom på mig själv idag med att sitta och muttra ”bromsa Dahlqvist, släpp fram Svahn till delat brons”. Idiotiskt förstås. Vinnarskallar är inte funtade så, det är det som skiljer dem från oss vanliga dö’nickar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar