Uppstigen från källar’n. Lite så är min känsla idag. En närstående har vårdats på sjukhus, blodsbanden utsatts för en prövning man knappt klarar av att hantera. Om någon ska va’ sjuk är det jag, gamle man. Inte en älskad dotter i odödlighetsåldern, tillika småbarnsmamma. Om man fick välja alltså. Det får man inte. Ödet bestämmer, blandar och ger. Covid för den ene, säsongsinfluensa med lömska tillbehör för den andre. I det här fallet dubbelsidig lunginflammation. Feber mellan 40 och 41 grader i en hel vecka. Kräkningar, uttorkning. En sänka på över 300 - normalt är under tio. Mörker, oro, svaghet när man egentligen borde vara stark. Som hon var för mig när jag var sjuk.
*. *. *
Ja, jag inser att det finns värre öden. Att långtifrån alla kan skrivas ut från sjukhusen för fortsatt medicinering i hemmet. Att livet är bräckligt, lyckliga slut en nåd att stilla bedja om. Men man tappar lätt de stora perspektiven, var och en är sina egna blodsband närmast. Dessbättre, skulle jag säga, brukar minnet vara kort. Snart nog är det glömt, det där otrevliga som hände i februari -23. Hälsan kommer med våren, med kvittret i snåren. Med återgången till rutinerna, allt man annars tar för givet. Familj. Vänner. Jobb. Fysisk förmåga. En sänka under tio. Sunda vätskor, helt enkelt. Hellre en kugge i hjulet än en bricka i spelet, det tror jag gynnar alla berörda parter. Inte minst mig som åldrad kycklingpappa.
*. *. *
Några allmänna funderingar kring sjukvården kan jag kanske få tillåta mig. Jag tycker inte det skall behövas tre besök på Akuten för att bli tagen på allvar. Så var det här: två avvisningar, låt vara efter droppinjektion vid ena tillfället. Inläggning och isolering på Infektionen först när allmäntillståndet blivit så miserabelt att det inte kunde avfärdas som ”bara” influensa. Ris för detta. Ros däremot för insatserna på vårdavdelningen. Snabba, effektiva, professionella. Vänlig personal. Eget rum i tre dygn, flytt till delat på dag fyra när smittorisken bedömdes vara över. Vilket påskyndade utskrivningen. Inga detaljer, men det går alltså inte att fösa ihop folk hursomhelst. I vårdmiljöer borde det inte ens komma på fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar