Vinslöv igår? Nej, jag la ner. Fegade ur, avstod. Har inget att skylla på - förutom åldern. Jag är 77, inte 27. Jag ser hinder, inte möjligheter. Eftertanke trumfar plötsliga infall, trygga rutiner går före spännande äventyr. Fy faan vad tråkigt det låter. Men varför hymla, precis så är det. Hur intresserad jag än är av IFK Karlskronas öden i handbollsallsvenskan kan jag inte se mig själv kludda med tågbyten å skit för att komma hem runt midnatt nån gång. Dessutom med en förlust i bagaget (vilket jag hade på känn).
*. *. *
Jag följde alltså matchen online. Kunde köpt hem den på tv:n, saknade teknisk support. Men tro mig, puls kan stiga även utan rörliga bilder. Stram rapportering mål för mål på en platta räcker, om man nu råkar vara funtad som jag. Den tanken slog mig förresten: hur många är det? Någon i vårt avlånga land som satt med en ”padda” i knät denna fredagskväll för att räkna målen från en handbollsmatch i Vinslöv? Räck upp en hand, fräls mig ifrån misstanken om att vara sista stollen på moder jord. Tack, träff i Karlskrona.
*. *. *
Spännande blev det, som sagt. Jämnt mest hela tiden, IFK i förarsätet från och till. Innan Vinslöv slutligen vann med 30-28. Försmädligt, upprörande i stunden, hanterbart först efter ett lugnande bloss. Ålder gjorde sig f ö påmind även här: Sveriges äldste elitspelare i handboll var den som knäckte IFK. Dalibor Doder, snart 44. De två sista - och helt matchavgörande - Vinslövsmålen kom från honom. Därtill ytterligare fem. Doder är som jag, kan man säga. Fast precis tvärtom: ser bara möjligheter, inga som helst hinder.
*. *. *
Tapper match ändå av IFK, det var mitt intryck. Kampen för att undslippa negativt kval går vidare. Tre matcher kvar, den närmaste i Varberg. Längre bort men lika nära. Jag menar till plattan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar