Igår kom den. Matchen som bara måste komma för Mjällbys del. 1-4 hemma på Strandvallen mot IFK Göteborg - och jag blev varken förvånad eller särskilt besviken. Inget lag går plumpfritt genom en hel allsvensk säsong, Mjällby gjorde det ändå i tjugo omgångar. Aldrig fler än två insläppta mål i någon match och detta vid enstaka tillfällen. Annars 1-0 eller 1-1 som favorit-i-repris-resultat. Imponerande stadga, energikrävande spelidé. Känslig för marginaler; minsta lilla misstag i riskminimeringen kan bli ödesdigert för ett lag som sällan gör mer än ett mål framåt.
*. *. *
Fram till igår hade Mjällby på det stora hela lyckats undvika sådant. Poängen har trillat in i - givet alla förhandstips - förbluffande omfattning. Ibland lite tursamt, lika ofta välmotiverat. Alltid med disciplinen i högsätet. 1-0 mot Helsingborg senast innebar rimligen att kontraktet säkrades - och möjligen var det därför gårdagens match såg ut som den gjorde. Bolltapp och felpass från Mjällbys sida, inte alls samma skärpa som tidigare. Vilket straffade sig mot ett Göteborg som här och nu mycket väl kan vara allsvenskans bästa lag. Synd att guldtåget gått - om det nu har det. Osvuret är kanske bäst.
*. *. *
För Mjällby gäller det att studsa tillbaka. Visa att 1-4 var ett olycksfall i arbetet och inte början till ett negativt slut på en imponerande säsong. Degerfors borta härnäst. Precis nu nås jag av beskedet att MFF löst tränarfrågan. Åge Hareide tar över/kommer tillbaka. Om det blir bra eller dåligt återstår att se - men det blir i alla fall gammalt. Hareide är 68. När han debuterar vet jag inte, kanske mot Norrköping kommande omgång. Ett Norrköping som äntligen fick ut sin potential igår: 4-1 mot Hammarby inger respekt. MFF - med eller utan Hareide på tränarposten - har all anledning att passa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar