Allsvenskan gör ett uppehåll till förmån för Nations League som är hälften så intressant men dubbelt så inkomstbringande. Fotbollen 2022 är sån, ta’t eller gnäll. Själv tänker jag gnälla. Nations League...vad är det för jävla hitte-på? Räcker det inte med VM, EM, OS? Klart att det gör. Sportsligt sett med råge. Men så är det pengarna. Miljonrullningen. Ekorrhjulet. Tv-bolagen som gladeligen köper sändningsrätter för att minst lika gladeligen kunna sälja svindyrt reklamtrams. Fotbollsvännerna som okritiskt sväljer betet och rusar på match; skyhöga biljettpriser ja - men hallå, det är ju ändå landslagsnivå. Tävling. Nationalhymner och hela baletten. Seriöst hundra procent.
*. *. *
Jag är inte ute efter att dissa någon som tycker så. Var och en blir salig på sin fotbollslycka. Men för mig går gränsen vid jippo, där klingar intresset av. Och det menar jag att Nations League är. Ett konstruerat jippo, helt överflödigt. Och det är bara det ena. Det andra som gör mig stridslysten är Sveriges landslag. Eller Janne Anderssons utlandslag, rättare sagt. Den här gången har han hittat en ny tredjemålvakt till truppen. I Norge. Självklart inte i allsvenskan. Det går i princip inte att kvalificera sig den vägen - jo, möjligen vid åtta återbud i backlinjen eller om gamla utlandsmeriter föreligger. Inte annars. Typexempel i mängden: Isak Hien, mittback. Aldrig aktuell så länge han spelade i Djurgården, nu direkt in i truppen eftersom han precis flyttat till Verona i Italien.
*. *. *
Budskapet förbundskaptenen sänder ut blir att allsvenskan är en skitserie. Att prestationerna där saknar all betydelse. Ta Jeremejeff i Häcken. 21 mål på 22 matcher. Ta pånyttfödde Antonsson i Värnamo. 17 mål i stigande takt, på sistone ett närmast osannolikt flöde. Två stekheta anfallare, men Andersson låter sig inte imponeras. Det finns bättre alternativ. I Danmark. I Polen. Lite varstans runt om i Europa. Och på målvaktssidan: Jacob Widell Zetterström i Djurgården, Samuel Brolin i Mjällby. Vad ont har de gjort för att inte förtjäna en landslagschans? Svar: fantastiska matcher i allsvenskan. Räknas inte, fel serie. Jag tycker det är synd - utan att för den skull vilja idiotförklara Janne Andersson. Vi råkar bara se lite olika på fotboll. På allsvenskan framförallt. Jag kramar den alla dar i veckan, han kränker den om och om igen.
*. *. *
Såg Skånederbyt igår. Spännande! 2-1 MFF, men HIF sålde sig dyrt. Många krigare på plan, några få lirare som stack ut: Zeidan och Sejdiu i MFF, Ali i HIF. Hareide fortsätter hålla MFF:s utlandsimporter kort. Pena, Buya, Lomotey; alla blir över även sedan bytena är gjorda. Bara jag som får dålig smak i munnen? Derbyt såg jag f ö i efterhand. 15.00 var jag upptagen av Mjällby-Sundsvall. En match att bli förbannad av, skulle det snart visa sig. Mjällby idisslade liksom fotboll. Tugga, tugga, tugga. Börja om - och om och om. Spela bakåt mer än framåt, dra ner tempot till slowmotion. Hängslen och livrem mot allsvenskans särklassiga jumbolag. Som tilläts ta ledningen med knappa kvarten kvar. Då, först då, vaknade Mjällby och tog sig upp till något slags miniminivå av anständighet. Det räckte till 1-1. Gracia, med ett förflutet i just Sundsvall, gjorde målet i sista stopptidsminuten. Förödande för hans gamla klubb, befriande för hans nuvarande.
*. *. *
För övrigt har jag fått covid igen. Kanske därför jag är arg. Ett gott tecken i och för sig: riktigt sjuka människor orkar inte bli arga. Känns alltså som en lindrigare variant den här gången. Samma symtom men mindre brutalitet i själva angreppet. Gudskelov och tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar