Fredagsmys i valstugan

Partiledarutfrågning som fredagsmys. Tja, varför inte? Chansen bjuds bara vart fjärde år och ju äldre man blir desto större risk att den senaste kan vara den sista. Väl medveten om detta såg jag alltså gårdagens utfrågning i SVT. Två timmar kort; åtta partiledare med välsmorda munläder hade nog behövt dubbla tiden för att få ur sig hälften av allt de ville ha sagt. Snacka går ju, för politiker på toppnivå handlar det helt enkelt om yrkeskompetens. Vem som var bäst? En fråga om tycke och smak förstås - i viss kombination med personlig politisk uppfattning. Såhär tyckte jag (utan anspråk på objektivitet):

*. *. *

1. Magdalena Andersson (s). Sittande statsminister, högre förtroendesiffror än partiet. Jag satt och funderade på varför. Så vass i replikskiftena är hon väl inte? Ett charmtroll som går genom rutan? Skojar du? Bra nog i konkurrensen? Absolut. Svårare behöver det inte vara. Hellre tråkig än bråkig, så att säga. Betyg: 2,5. 2. Ulf Kristersson (m). Mannen med den oslagbara resan under mandatperioden. Från blankt nej till allt samröre med SD - till ja tack gärna. Låter numera som ett eko av Åkesson när det kommer till frågor om invandring/integration. Trovärdighet? Förbrukad. Betyg? 1,5.

*. *. *

3. Jimmie Åkesson (sd). Placerad närmast Kristersson, lite som klassmarkör eller hur det nu var tänkt. Sverigevännerna bryr sig nog inte. I den världen är Jimmie varken höger eller vänster, han är mitt-i-prick störst, bäst och brunast. Det räcker långt. Gissningsvis uppemot 25% i morgon. Betyg: 1. 4. Nooshi Dadgostar (v). Liten. Och då syftar jag inte på kroppslängden, den rår hon inte för. Men argumenten. Dadgostar får allt att låta så enkelt. Dyr el? Inga problem, ”Sverigepriser” löser knuten. Tänk att ingen annan partiledare insett detta, Vänsterledaren måste faan vara ett geni. Betyg: 1. 

*. *. *

5. Annie Lööf (c). Rakryggad. I alla bemärkelser. Det är inte hon som svikit Alliansen, det är Alliansen som svikit henne. Så kan det gå när partiledare kommer och går...vissa är mer principfasta än andra. Lööf’s politiska tankegods faller jag inte platt för, men hennes person väcker min beundran. Betyg: 3. 6. Ebba Busch (kd). Ovanligt nedtonad. Inga elakheter, nästan inga spydigheter heller. Det vann hon på i min bok. Annars vältalig som alltid, retoriskt skulle jag nog säga att Busch är en av de bästa i klassen. I gudabenådade ögonblick kanske den allra bästa. Betyg: 2. 

*. *. *

7. Johan Pehrson (l). Förstår inte riktigt hans lagval. Liberal i samma gäng som SD, hur tänker Pehrson där? Kombon skaver, Åkessons parti är ju svurna fiender till liberalismen. Känslan är att Pehrson gått ”all in” för att rädda L kvar i riksdagen och offrat vad omständigheterna krävt. Och det ser ju ut att lyckas. Synd att han inte fick frågor på detta. Betyg: 2. 8. Märta Stenevi (mp). Vad var det för ”pladuskor” hon hade i öronen? Okej, örhängen. Onödigt stora i mitt tycke. Men annars var hon på hugget, Stenevi. Nästan ensam om att inte verka sliten av en lång valrörelse. Bra jobbat. Betyg: 3.