HK Malmö-Hallby 34-31. Bättre handbollsmatcher har man sett, den saken är klar. Sämre också förstås, men inte särskilt många. Första halvlek var ett lågvattenmärke, framförallt från HK:s sida. Inledningen en ren pina för hemmapubliken; HK radade upp tekniska fel, det ena mer hårresande än det andra. Hallby stack ifrån till 5-2 - bjudvägen. Ett bättre lag hade straffat HK betydligt hårdare. Nu stod det bara 13-14 i paus - och då låg det i korten att matchen skulle vända.
*. *. *
Mycket riktigt. HK taggade upp i andra halvlek. Höjde tempot, tog bort slarvfelen. Och gjorde mål på nästan allt under en period där målvaktsspelet i Hallby liksom upphörde att existera. Plötsligt stod det 32-25 på tavlan, matchen var körd. Två poäng in för HK, och nåt annat räknas ju inte. Spelet kan förmodligen bara bli bättre...men det återstår att se. Tuffare motstånd finns, Hallby av ikväll var knappast någon värdemätare. Fast ändå hyggligt med, hur man nu ska tolka det.
*. *. *
Jag satt och tyckte lite synd om Matchens Lirare. Han fanns på den förlorande sidan. Hampus Dahlgren vid namn. Ligans ende Ronnebyson. Ligans minsting; 169 blygsamma cm över golvet. Min specielle favorit sedan länge. Killen gjorde 13 mål! Fem på straff, ett par på kontring, resten från vänsterstruten. Dahlgren hade jag unnat en seger - men hans cv oroar: den lille målmaskinen har tidigare åkt ur ligan med både Karlskrona och Varberg. Risk att han gör det även med Hallby. Tyvärr.
*. *. *
688 personer i Baltiska hallen. En publiksiffra i paritet med matchen. Medioker. Fint dock att HK hyllade några profiler som lämnade klubben efter förra säsongen. Dan Beutler, Simon Nyberg, Hampus Jildenbäck, Hampus Nygren. Frågar du mig så hade åtminstone tre av dem försvarat en plats i dagens lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar