Ulf Kristersson har en image: ungdomlig, vältränad, atletisk. Som den före detta elitgymnast han faktiskt är. Jag tänker inte leka glädjedödare eller så - bara peka på lite motsägelsefull kuriosa. När Kristersson inom kort (om inget oförutsett inträffar) utses till regeringsbildare blir han den äldste i Sveriges moderna politiska historia att tillträda statsministerämbetet. Jag räknar då tiden efter att allmän och lika rösträtt infördes i landet, dvs de senaste hundra åren.
*. *. *
Ulf Kristersson fyller 59 senare i år. Ingen ålder på en atlet. I landet over there hade han väl närmast betraktats som underårig i ett presidentval. Men här hemma kvarstår faktum: ingen har varit äldre vid själva tillträdet. Stefan Löfven, god tvåa, var året yngre. Fredrik Reinfeldt? Rena gossebarnet, nyss fyllda 40. Göran P? Förvuxen baby på typ 48. Bildt? Reslig besserwisser men blott 45. De flesta verkar ha varit i det åldersspannet; mellan 40 och 50, undantagsvis 50 plus.
*. *. *
Vad bevisar detta, undrar du. Ingenting. Absolut ingenting. Bara att livet är fullt av både lustigheter och möjligheter. Atlet och altmeister i samma förpackning, tja varför inte? Ålder är en siffra, fysisk status ett tillstånd. Kanske hänger det ihop. Något lite i alla fall. Och Kristersson bär sin image med den äran, helt klart. Hans - eller om det är mitt - verkliga problem står att finna i regeringsunderlaget. SD och L i samma lag borde vara som sopor och mat på samma fat. Oförenligt.
*. *. *
Framöver tänker jag återvända till att skriva om idrott. Det har blivit väl mycket politik på sistone, jag inser det. Tur det är fyra år mellan valen. Ponera förresten att det varit fyra år mellan varje allsvenska. Vad skulle man gjort under tiden? Bra fråga va? Jaså inte. Slut för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar