Det är med riksdagsvalet som med fotbollsallsvenskan: svårt nog för samma lag att vinna två gånger i rad, nästan omöjligt att göra det tre. Sverige ser alltså ut att få maktskifte - och något annat hade varit sensationellt. Sossarna - med stödpartier - har regerat i åtta år, exakt lika länge har högerpartierna högljutt deklarerat att de hade gjort det så mycket bättre. Nu blir det upp till bevis. Folkviljan, ej att förväxla med folkvettet, har talat. Förvisso inte samstämmigt: ett enda mandat skiljer blocken åt. Och rösträkningen är inte helt avslutad, först på onsdag skingras den lilla osäkerhet som hänger kvar. Inget tyder dock på att nuvarande läge kommer att rubbas.
*. *. *
Valets stora vinnare blev Sverigedemokraterna. Föga oväntat. Partiet har gått framåt i alla val sedan 2010 - så varför inte nu? Förbi är den tid då folk skämdes för att berätta att de röstade SD. Idag är det snarare tvärtom; många drar sig för att berätta att de inte röstar SD. I vissa skånska kommuner pendlar partiet mellan 35 och 40 procent. Sympatisörerna är fler än partiföreträdarna, stolar gapar tomma. Inget spelar roll - så länge verkligheten spelar SD i händerna. Gängskjutningar. Hedersbrott. Bidragsberoende. Utanförskap. Allt som kan knytas till en ”ansvarslös invandringspolitik”. SD har tolkningsföreträde på halvsanningar, bruna åsikter kan numera framföras från röd matta. Inte en jävel säger emot. Jo, Annie Lööf. Per Bolund, Märta Stenevi. En och annan debattör - men allt färre.
*. *. *
Man skulle ju annars - för balansens skull - kunna peka på diverse illdåd som inte har ett smack med ”ansvarslös invandringspolitik” att göra. Knivmordet på Gotland under Almedalsveckan. Den djupt tragiska händelsen på Latinskolan här i Malmö. Dubbelmordet i Linköping som klarades upp häromåret, sent omsider. Serieskytten som höll hela Malmö - men framförallt stadens invandrare - i skräck för några år sen. Bara som ett litet urval av alla grymheter där gärningsmannen varit ursvensk - och just därför förbigåtts med tystnad från SD:s sida. Förövarnas etnicitet är liksom intressantare än själva gärningen, det är där det finns politiska poäng att hämta. Och ingen kan säga annat än att partiet lyckats väl. 20,6 procent i årets val. Större än Moderaterna, störst i nya regeringsblocket. Men betyder det att Jimmie Åkesson blir statsminister? Glöm det alla Sverigevänner.
*. *. *
Extremistpartier tar inte gärna ansvar. Kan inte, vågar inte. Bekvämare att stå utanför. Nöja sig med ”inflytande”, låta andra sitta i skottlinjen. I det här fallet M och KD. Som tillsammans har knappt 25 procent i ryggen. Ser ut att kunna bli en besvärlig mandatperiod - igen. Och inte så lite spännande vad gäller den utlovade leveransen. Kommer skjutningarna verkligen att upphöra? Brotten att klaras upp? Buset att låsas in? Väntar prisras på el och livsmedel? Försvinner vårdköerna simsalabim? Blir Sverige bra igen? Kommer tomten på julafton? Välkommen till verkligheten, statsminister Ulf Kristersson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar