Polen-Sverige 2-0. Bra fotboll av Sverige. Bra anfallsspel. Bra byten. Bra allting. Sa Hasse Backe, expertkommentator i tv, när matchen var över och VM-drömmen gått i kras. Jaha, där ser man. Jag som alltid trott att ”bra fotboll” ska kunna utläsas av slutresultatet och ”bra anfallsspel” av målprotokollet. Var fick jag det ifrån? Experterna vet bäst, får man ju förmoda.
*. *. *
Nej, jag tänker inte ropa fiasko om Sveriges insats. Första halvlek var helt okej. Olsson och Karlström duktiga på mitten, backlinjen stabil, inspirationen påtaglig. Så långt. ”Bra anfallsspel”? Nja, ganska trubbigt redan då. Annars hade vi tagit ledningen. Lägen fanns men avsluten blev för tama. Eller för ”svenska”, om man så vill. Detta var alltså landslagets fjärde raka match utan mål inom ordinarie speltid. Sånt förklaras inte med otur eller tillfälligheter. Snarare av brist på klass eller adekvat typ av spelare. I något fall kanske stagnation (Alexander Isak?).
* * *
För ett lag utan offensiv kraft blir det förödande att hamna i underläge - och det var vad Sverige gjorde tidigt i andra halvlek. Polsk straff sedan Karlström kommit snett in i en duell och ”förstört” sin lovande debut som startspelare. Lewandowski överlistade Olsen nästan retfullt enkelt, 1-0. Så slår man en straff när självförtroendet är fullpumpat och skickligheten stjärnmärkt. Sen dröjde det inte länge förrän tvåan föll och då dog matchen. Sverige löstes liksom upp i osammanhängande delar. Bytte spelare hej vilt, skippade grundkonceptet. Olsen tvingades till ett par exceptionella räddningar för att hålla siffrorna nere.
*. *. *
Bör Janne Andersson avgå efter detta? Bara om han själv känner sig ”färdig” som förbundskapten. Knappast på saklig grund. Över tid har Andersson lyckats väl med det enda som räknas i ett jobb som hans: resultaten. Att Sverige ska kvala in till precis varje mästerskap må vara en målsättning, men rimligt är det inte. Vi talar fotboll, mördande konkurrens. Vad gäller spelare och trupp är vi alla ”förbundskaptener”, dock utan personligt ansvar för utfallet. Det är det som skiljer oss från Janne Andersson. Lätt att glömma ibland. Samtidigt bra med fritt idéflöde, nånstans berikar det väl fotbollen.
*. *. *
1 april är i faggorna. Tips på tidningsskämt (om det nu blir några): Janne Andersson avgår, Zlatan Ibrahimovic ny förbundskapten. Du läste det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar