Fred är ett vackert ord. Krig ett vidrigt. Fred är vad alla vill ha. Krig är de goda människornas värsta fiende. En becksvart mardröm i en upplyst värld. Ingenting av det som pågår i Ukraina här och nu hade varit möjligt - om fredsälskarna fått bestämma. En enda galning - omgiven av en handfull nickedockor - bräcker en folkvilja som kan räknas i miljarder. Det har hänt förr, världshistorien är full av exempel. Men att det händer igen 2022 fyller mig med sorg.
*. *. *
14 dagar nu. Två hela veckor av ryska bombattacker mot Ukraina. Tusentals döda, miljoner på flykt. Barnsjukhus i ruiner, städer och bebyggelse i förödelse. Allt medan bödeln själv gömmer sig i en lyxbunker, oåtkomlig för den himmelska rättvisan. Ibland tänker jag faktiskt den förbjudna tanken: ge upp Ukraina. Kapitulera. Rädda vad som räddas kan av människoliv. Låt Putin ”vinna”, världen tar hand om honom efteråt. Förr eller senare; ingen kommer undan med brott mot folkrätten.
*. *. *
Här i Sverige har kriget medfört att frågan om medlemskap i Nato aktualiserats. Plötsligt tycker varannan svensk att vi bör gå med, en markant ökning mot tidigare. För egen del sällar jag mig till de osäkra. Vart skulle ett medlemskap ta oss: närmare freden eller närmare kriget? Sådana tankar kommer och går i mitt röriga inre. Alliansfriheten har tjänat Sverige väl, som politikerna brukar säga. Men det gäller kanske inte nu när Putin skramlar med kärnvapen. Mot det yttersta av hot existerar ingen bot, är jag rädd.
*. *. *
Hur pratar man med barn om krig? Mycket, lite, inte alls? I Sverige kan vi välja. Anpassa informationen efter barnets ålder och mognad, skona de minsta. I en 4-årings världsbild finns ingen Putin. Mitt eget barnbarn skulle aldrig förstå ondska av det slaget - och varför skulle hon? Vuxna ska ju vara barnens förebilder. De man bokstavligt talat ser upp till. Lär av. Får kärlek av. Respekteras av. I Ukraina just nu finns varken vuxenval eller barndrömmar. Bara urskiljningslös och hjärtskärande brutalitet.
*. *. *
Tack för idag. I en diffus framtid ska jag försöka återgå till att skriva om sånt jag begriper åtminstone något av. Sport alltså. Just nu går det inte, huv’et är alldeles för upptaget av det obegripliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar