Den enes tur, den andres otur. Tänker jag apropå partiledarbytet i Socialdemokraterna för inte så länge sedan. Det som också gav Sverige en ny statsminister. Stefan Löfven ut, Magdalena Andersson in. Han slapp undan katastrofen. Hon fick det på halsen. Putinkriget i Ukraina. Hotet mot hela Europas säkerhetsordning, dödsstöten mot alla visioner om världsfred. Såg Löfven detta komma? Var det därför han valde att sluta? Nä, det vill jag inte tro. Han hade tur med marginalerna, helt enkelt. Synd om Andersson, som knappt hann avverka en smekmånad innan hon fick det kompletta vanvettet över sig.
*. *. *
Kriget är förvisso inte hennes. Eller Sveriges. Men Ukrainas sak är just nu Europas sak, ingen kommer undan. Allra minst de högsta företrädarna för EU:s medlemsländer. Situationen kräver liksom ideliga toppmöten. Nattmanglingar. Presskonferenser. Resor kors och tvärs. Dygnet runt-jour. Härommorgonen såg jag en tv-intervju med Magdalena Andersson. Den var gjord i Bryssel klockan tre på natten, direkt efter ett av alla dessa möten statsledare emellan. Jag kan inte säga att Andersson övertygade. Hon såg plågad ut. Ledsen. Trött på gränsen till utmattad. Djupt mänsklig. Begripligt - men kanske inte vad man väntar sig. Av en statsminister, menar jag. I den befattningen ska man stå pall. Utstråla styrka. Hålla hjärnan skarp och tungan vass. Oavsett svår sömnbrist och allmänt läge. Ruggigt jobb, usch.
*. *. *
Jag inser förstås det makabra i att tala om tur och otur i samband med krig - men låt mig ändå nämna Storbritanniens premiärminister Boris Johnson. Vad har den mannen haft om inte tur? Precis när kriget bröt ut hängde han löst på sin post, anklagad för att ha brutit mot de pandemiregler han själv utfärdat åt folket. När bomberna började falla över Ukraina var den skandalen förminskad till försyndelse. Eller om man så vill till notis eftersom krigsrubrikerna blev upptagna på riktigt. För övrigt måste jag ge Johnson att han kommit ut som en av de tydligaste och skarpaste ledarna vad gäller fördömandet av Putin’s överfallskrig på Ukraina. Det hade jag inte trott. Dock tycker jag fortfarande att han borde skaffa sig en kam. Den ”frillan” han har nu kan inte ens en moder älska.
*. *. *
4000 ukrainare beräknas komma till Sverige den närmaste tiden. Per dag. I slutänden kan det bli ett par hundratusen, kvinnor och barn mest. Detta i politisk enighet - åtminstone tills vidare. Man kan aldrig veta nåt säkert om uthålligheten hos t ex SD och M. Här och nu ändå ett mått av humanism. Gott så. Fast samtidigt lite sorgligt med påminnelsen om att empati har rent geografiska gränser. Ukraina är ”vi”, Syrien är ”dom”. Men krig är skit samma, såvitt jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar