Nu förstår jag. Lugi släppte Hammarbymatchen i grundseriens sista omgång för att få Sävehof i slutspelskvarten. Obs, skämt. Lugi är fräckt och frejdigt - men inte så fräckt och frejdigt. Även om det såg så ut igår. Lugi gjorde alltså det ”omöjliga”: slog suveränen från Partille. På bortaplan. Utan playmakern Casper Käll. Delvis också utan mittsexan och försvarsbjässen Plucnar (rött kort efter 20 minuter). Utan all rutin och erfarenhet - men med mod och vilja bortom alla gränser. En heroisk insats av det unga Lundalaget. Och en grandios triumf för tränaren Marc Uhd som - gud vet hur - fick ut överdåd av underhuggare. Jag trodde förresten att segersiffrorna blev 26-25 men i tidningen står 25-24 så då blev det väl så. Stort samma: Lugi har 1-0 i matchserien, Sävehof är skakat.
*. *. *
Rasmus Nilsson. Jakob Söderberg. Man måste helt klart tillhöra den innersta Lugikretsen för att ha hört talas om de killarna. Igår blev en bredare handbollspublik varse vad Lugi har i sina gömmor. Inte minst Sävehof blev varse. Nilsson och Söderberg gjorde, tillsammans och var för sig, ett jättejobb i försvaret. Tog bort inte bara saknaden efter Plucnar - framförallt tog duon bort hemmalagets fixstjärna Skipagötu från matchen. Åtta mål i första halvlek, noll i andra; Skipagötu åts upp fullständigt av Lugis båda doldisar. Förbluffande att se. Sävehof framstod plötsligt som ett ”vanligt” lag. Tunt, sårbart, alternativfattigt på nio meter. Okej, Eek och Salihi saknades men det har de faktiskt gjort länge utan att det synts på resultaten. Talangfulla ungdomar (Roberts, Lennernäs) fanns på bänken, ändå valde tränare Apelgren att inte byta. Modlöst, kan jag tycka. Men tacksamt för Lugi som slapp ställas mot något oförutsebart.
*. *. *
I Casper Käll’s frånvaro fick kvicksilvret Hugo Forsberg spela på sin favoritposition. Mittnia. Det gjorde han så bra att man kan undra hur Uhd ska disponera styrkorna när eller om Käll kommer tillbaka. Forsberg var - i all sin litenhet och om nämnda doldisar ursäktar - en av tre stora i Lugi. De andra var målvakten Victor Hedberg och distansskytten Fredrik Olsson. Hedberg har en märklig förmåga att vara som bäst när det gäller, dvs i slutet av matcherna. Så ock igår. Och Olssons utväxling är direkt imponerande: ny i laget i fjol, då mer av ett komplement, nu sylvass nyckelspelare. Slut på Lugilyriken, dags för torra fakta: Sävehof får fortsatt gälla som favorit. Trots allt handlar det om en matchserie ”bäst av 5”. En skräll är ingen skräll om den inte följs av ytterligare två. Usch, det där lät osexigt. Tacka vet jag enstaka vinna-eller-försvinnamatcher, utdragna slutspelsorgier kan dom hålla på med i hockey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar