Sportfånens söndagsmys

Två fotbollsmatcher på tv:n. En handbollsmatch på datorn. Välkommen till stora skärmsöndagen, gjord för sportfånar med avslappnat förhållningssätt till den egna mentalhygienen. Min tanke var att inleda med den allsvenska premiären Falkenberg-Örebro. För Agon Mehmeti's skull, inte minst. Tyvärr visade det sig att min gamle "klient" inte var med. Inte på bänken ens - i ett lag som Örebro. Agon tränar men är inte matchredo, sa kommentatorn. Ungefär som de senaste åtta åren då. Nä, nu ska jag inte vá sån. Men visst är det märkligt att Örebro värvar en kille som inte anses åtminstone bänkredo. Vad Agon själv anser om saken lär vi aldrig få veta, han är för diskret för att "sjunga ut". Nå. AIK-Östersund fanns som alternativ. Inte så dumt även om det blev mållöst. AIK lika systembundet och tråkigt som i fjol, minus effektiviteten i de relativt få avsluten. Östersund med många nya ansikten bättre än jag trodde. Kul att se, för mig får gärna jämtsagan fortsätta. Och apropå sagor: direkt efter AIK-Östersund synade jag allsvenskans egen fula ankunge. AFC Eskilstuna. En "osvensk" klubb som enligt belackarna - och de verkar vara förfärande många - är byggd på odemokratisk grund. Till skillnad då från t ex gamla präktiga IFK Göteborg. Som lik förbannat befinner sig på obestånd, både ekonomiskt och sportsligt. I dagens premiär möttes det omaka paret och AFC vann med 3-1. Moralperspektiven får andra idissla, jag nöjer mig med att konstatera att detta AFC berikar allsvenskan rent fotbollsmässigt. MFF-lånet Nalic fick fullt förtroende direkt och visade klass: ett mål, en assist, lite onödigt vass med armbågarna men förbannat bra med fötterna. Handbollen? Javisst, ja. Karlskrona-Hallby i ligakvalet. Karlskrona vann 27-26, utjämnade till 1-1 i matchserien. Kommentarer på det? En annan dag. Inte nu. Måste först smälta en händelseutveckling vars like jag nog aldrig skådat. Om inte min datorskärm ljög stod det ju för bövelen 1-9 efter tio minuter. Punkt.