En sanslös Norgehistoria

Norge-Sverige 3-3. Herregud vilken match! Jag hade just börjat tycka uppriktigt synd om Norge när Han Däruppe grep in och skipade någon form av himmelsk rättvisa. Norge ledde alltså 2-0, tappade till 2-3 efter upprepade flytmål för Sverige, det sista på stopptid. Men så, i 96:e minuten, fick Norge en hörna samtidigt som det svenska försvaret fick hjärnsläpp. Markering, vá é dé? Inget att bekymra sig om, tydligen. Norges inhoppare Kamara lämnades helt ren någon meter rakt framför målet, killen kunde knappt undvika att nicka in 3-3. Sen var dramat över - och Robin Quaison skitsur i tv-intervjun. Jag förstår honom. Det var han som gjorde 2-2 med hjälp av en norsk styrning. Det var han som vallade in det "falska" segermålet med låret, träffad av Claessons inläggsskott. Det var Quaison som än en gång var bäst i det svenska laget. Han jämte Kristoffer Olsson, Viktor Claesson och Alexander Isak som fick en halvtimme den här gången. Idel offensiva krafter, ty nu snackar vi upp-och-ner-vända världen. Försvaret har länge varit Sveriges styrka, anfallet ett återkommande problem. Omväxling förnöjer - och oroar: som backlinjen såg ut ikväll kan den bara beskrivas som stabbig. Och kapten Granqvists straffspark...nja, stabbig den också. Tur att Claesson höll sig framme och stötte in returen. En fascinerande fotbollsmatch att titta på, onekligen. Och Sverige ska inte klaga: fyra poäng på de två inledande EM-kvalmatcherna är helt okej. Norge har bara en men en väldigt välförtjänt, om du frågar mig.