Det såta paret i Staffanstorp

På kultursidorna i dagens Sydis: Maria G Franckes lätt satiriska betraktelse över det politiska läget i Staffanstorp. Mycket läsvärt, mycket underhållande. Inte minst för oss som upptäckte de uppenbara släktbanden mellan M och SD redan för länge sen. I Staffanstorp personifieras detta förhållande av Christian Sonesson och Ann Heberlein. Han kommunstyrelsens högsta boss, hon hans politiska sekreterare. Båda kallar sig moderater men det är mest kosmetika: duons politiska budskap kunde lika gärna varit SD:s. Husvagnsboende på öppna fält åt asylsökande, förbud mot tiggeri (ja, inte allt men det som kan kopplas till utlänningar), senast ett förslag om tvärstopp vid kommungränsen för IS-återvändare. Som om sådana nånsin lämnat Staffanstorp - och nu planerar att komma tillbaka. Sonesson/Heberlein ser liksom spöken, skyr inga medel för att jaga bort dem. Helt adekvat styrs Staffanstorp av kombon M+SD. Det såta paret har majoritet, Staffanstorpsborna röstar så att säga lite tidstypiskt. Inte så mycket med hjärtat. Mer med magen. Och knytnäven. Mer på drömmen än på verkligheten. Den senare överlämnar man till "andra". Vilket i och för sig gör mig som Malmöbo tacksam: vem faan vill bo i enfalden när man kan bo i mångfalden? F ö upphör jag inte att förundras över Ann Heberlein. Damen är politiskt verksam i två kommuner. Förutom Staffanstorp även Lund, där hon sitter i fullmäktige. Jag trodde inte dylikt dubbelspel var tillåtet rent formellt, men tydligen är det mer en fråga om personligt omdöme. Och då förstår jag saken bättre. För svulstiga egon finns inga gränser. Men som sagt. Läs gärna Francke's text. Den är knivskarp.