Kan dom Ålasången i Örebro?

Allsvensk premiär i faggorna. Då kommer jag att tänka på - Agon Mehmeti. Gammal sympati går liksom inte över. Ibland går den inte ens att förklara. Varför gillar man en fotbollskille som suttit bänk mer än han spelat match? Som vandrat från klubb till klubb och land till land utan att bli riktigt erkänd någonstans? Just därför kanske? Jag har alltid tyckt att Agon Mehmeti förtjänat bättre. Det började ju så otroligt lovande en gång, i MFF. Succéinhoppet mot Kalmar 2008, då han som 18-åring gjorde två mål på fem minuter och frälste alla: laget som tack vare det vann matchen med 3-2, mediernas rubrikmakare, fotbollsvänner i allmänhet, MFF-fansen i synnerhet. Agon spåddes, som det heter, en lysande framtid. I medierna och i publikhavet blev han snabbt "Ålen". Döpt efter stil, så att säga. Smal och hal, svårfångad. Dessutom med näsa för det där som rimmar på ål. Mål, alltså. Fansen var heller inte sena med att ge honom en hyllningssång på just det temat. En rätt rolig trudelutt, problemet var bara att det sällan blev anledning att sjunga. Agon kom aldrig ur inhopparfacket och från bänken gör inte ens en ål några mål. Undantaget var 2010. Då bildade Agon ett nästintill ordinarie anfallspar med Daniel Larsson större delen av säsongen, då bidrog han till MFF-guldet med tio gjorda mål. Somliga unga män med fotbollsbegåvning kunde säkert blivit kaxiga för mindre. Inte Agon. Ödmjukhet var hans signum. På planen, på bänken, på stan (om man, som jag, hade turen att träffa på honom). På sätt och vis tror jag att 2010 blev hans öde. Framgångarna där ledde till proffskontrakt med Palermo året därpå. Och i förlängningen till rundgång på fotbollens bakgårdar runt om i Europa. Inklusive en tvåårig MFF-comeback med minimal speltid 2014-2016. Oxford United senast, engelska tredjedivisionen. Karriär, ja. Ekonomiskt utbyte, förhoppningsvis. Fotbollsutveckling, tveksamt. Men nu höll jag nästan på att glömma varför jag skriver detta: Agon Mehmeti är tillbaka i allsvenskan! I Örebro, av alla klubbar. Kan dom Ålasången där? Behöver dom kunna den? Min gamle favorit fyller 30 i höst, ung & lovande-tiden är förbi. Och räliga bänkar finns säkert även i Örebro. Men lycka till Agon Mehmeti, i mina ögon är du bäst.