Hoppsan. Jag trodde MFF var i en formsvacka. Att laget tappat tråden, flytet och Nanasi - och satt det allsvenska guldet på spel. 4-0 på Häcken igår tog mig ur villfarelsen. Kanske var det säsongsbästa av MFF, definitivt en tvivelskingrare. Nej, guldet blev inte formellt klart, Djurgården och Hammarby har fortfarande matematiska möjligheter att utmana. Men det förutsätter att MFF förlorar minst tre av sina återstående sju matcher, lika många som man hittills förlorat på hela säsongen. Samtidigt som något av Stockholmslagen går rent. En långsökt tankefigur, med all respekt för runda bollar och slumpens skördar.
*. *. *
Anders Christiansen. Hetlevrad typ. Bad om rött kort igår, slapp undan med gult. Och kunde därmed visa även sin bästa sida: den rent fotbollsmässiga. A C:s 2-0-mål tidigt i andra halvlek var rasande vackert. Sannolikt också matchavgörande. Häcken kom stukat och förblev stukat; darrigt försvarsspel, gamla stjärnor som antingen lämnat eller slocknat. Några nya talanger med hög potential men i det stora hela inte mycket mer än ett hyggligt allsvenskt lag i mängden, långt från det Häcken som tog guld häromåret. Kul för MFF att ställas inför bjudningar - och kunna få igång sina ordinarie målskyttar. Kiese Thelin gjorde trean, Botheim fyran. Efterfrågad leverans, äntligen kom den.
*. *. *
Ingen föll ur ramen i gårdagens MFF men några stack ut lite extra. Pontus Jansson - igen. Veteraner borde vara trötta såhär års, i hans fall icke ett tecken. Oliver Berg! Ja, motiverat utropstecken. Skadad, petad, ifrågasatt; nu lite otippat i startelvan och utmärkt i sin offensiva mittfältsroll. Rosengrens inhopp bör också nämnas. Ransonerat alibispel den här gången, djärvare idéer och större kreativitet. Och över allihopa lyste förstås A C. Remarkabel comeback mannen gjort efter sin karriärhotande hjärtproblematik. Två mål igår. Härförare liksom, mest tänd av alla. Benådad av domaren, bejublad av publiken. A C gick ut efter 55 minuter, kanske av dubbla säkerhetsskäl. Orken, disciplinen.
*. *. *
Om guldstriden ser ut att bli odramatisk är det desto hårdare i tabellens nedre del. Åtminstone en handfull lag slåss för allsvensk överlevnad. Värnamo tog en viktig trepoängare mot Västerås igår och lite spökade MFF även där. Viktor Andersson, målvakt. Victor Larsson, ytterback. Samuel Kotto, mittback. Alla har ett förflutet i MFF (Kotto utlånad), alla bidrog starkt till Värnamosegern. Västerås har haft en del otur under säsongen, inte den här gången. Laget uppträdde som den jumbo man är - och riskerar att förbli. Ett lysande undantag var dock anfallaren Boudah. Han, bara han, satte Viktor A i arbete. Och detta med ett par tre pressade distansprojektiler, annars en bristvara i dagens allsvenska.
*. *. *
Ikväll har jag sett Göteborg-Halmstad. Det kunde varit ett toppmöte - om tiden stått still. Vilket den inte gör, som bekant. Här och nu är båda klubbarna i kris, faktiskt under degraderingshot. 1-1 förändrade ingenting i sak, låt vara att Halmstad bytte plats med Kalmar kring kvalstrecket. Göteborg bommade en straff och kvitterade i 89e - men vägrar vinna. Efter sommarens tränarbyte har laget en enda seger på elva matcher; snacka om utebliven Billborneffekt. Notabelt: krysset var Halmstads första för säsongen. Också notabelt om än föga förvånande var beskedet som kom strax före avspark. Häcken kickar sin tränare Paco Johansen. 0-4 i Malmö fick bägaren att rinna över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar