Trodde det var en politisk konst. Detta att inte svara på berättigade frågor från ambitiösa reportrar - utan istället lägga ut texten om något helt annat. Efter att ha sett gårdagens tv-intervju med Jon Dahl Tomasson vet jag bättre. Ingen kan ta ifrån fotbollens förbundskapten att han bemödade sig om långa svar. Men dessvärre alltså på frågor som aldrig ställdes.
*. *. *
Reportern - och säkert tittarna - ville veta hur Tomasson såg på Hugo Larsson-affären, eller vad man nu väljer att kalla veckans snackis i fotbolls-Sverige. Förbundskaptenen kunde skingrat dimmorna men valde att inte medverka. Två chanser på samma fråga, två allmänna föreläsningar om fotboll. Maken till arrogans får man leta efter, sannolikt förgäves även i politikerkretsar. Tomasson gjorde själva frågan till luft. Förminskade reportern. Förminskade Hugo Larsson. Eliminerade tv-tittarna helt. Usch.
*. *. *
Allt på engelska, för övrigt. Sveriges förbundskapten i fotboll talar ju inte ens begriplig skandinaviska. Ganska anmärkningsvärt. Lite respektlöst mot intressegruppen. Fotboll är vår största sport, omfamnas av både minderåriga och överåriga. Alla hänger kanske inte med i utläggningar på engelska, knappt jag gör det själv. Ingen stor fråga för förbundet, tydligen. Men jag tror ju inte Svennis blivit förbundskapten i England om han framhärdat i att prata värmländska. Förlåt en spontan tankereflex, den bara kom.
*. *. *
Men annars, tro’t eller ej, börjar jag gilla Tomassons fotbollsfilosofi. Sverige har ett rakare spel nu än under Janne Andersson. Offensivare, snabbare. Snudd på paradigmskifte, i politiska termer. Om det är hållbart mot de bättre lagen återstår att se - men mot de sämre räcker det långt. 3-0 igår mot Estland i Nations League kategori C, nya mål av Gyökeres (2), och Isak. Siffror i underkant, fastställda redan i första halvlek. Sen blev det för mycket lek och för lite skärpa. Ayari var bra. Gyökeres bäst. Övriga godkända med mer eller mindre råge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar