Azerbajdzjan-Sverige 1-3. Det positiva först: resultatet. Sverige kan vinna i fotboll. Sveriges internationellt beryktade anfallare Isak och Gyökeres kan leverera även i landslaget: två mål av Isak på geniala pass från Gyökeres som sedan gjorde trean själv på straff. Sverige måste inte ha Robin Olsen mellan stolparna, det går minst lika bra med Viktor Johansson. Utan hans inspirerade målvaktsspel hade Sverige knappast vunnit den här matchen - vilket säger allt om det gamla vanliga bekymret. Försvaret.
*. *. *
Azerbajdzjan, möjligen något bättre än sin nuvarande ranking utanför topp 100 i världsfotbollen, hade väl så många målchanser som Sverige. Saknade bara effektiviteten - och kanske en mänskligare varelse i den svenska buren. Johansson räddade allt inklusive en straff, först i slutminuterna snuvades han på nollan. Synd, han hade förtjänat den. Illa att backlinjen inte kunde ge bättre hjälp. Ingen skugga över debutanten Alex Douglas, det var i helheten det brast. Ansvarsfördelning, markeringsplikter. Precis som tidigare.
*. *. *
Otur för ex-MFF:arna Hugo Larsson och Sebastian Nanasi att de råkat skada sig på träning. Alternativt insjuknat. Någon annan förklaring till att ingen av dem blev inbytt finns ju inte. Jo, det förstås: förbundskaptenen tycker helt enkelt inte att de duger. Men varför tar han då ut dem i truppen? Vad är det för brister förbundskaptenen ser som ingen klubblagstränare ser? Hoppas Larsson och Nanasi stiger av självmant, höll jag på att säga. Fast det menar jag inte, blir bara så provocerad av suspekt ledarskap.
*. *. *
Byten gjordes i exakt ”rätt” positioner, ur Larssons och Nanasis synvinkel. Inte ens då fick de komma in. Förbundskaptenen verkade anstränga sig för att hitta andra lösningar. Hårresande. Som att ersätta målvakten med en utespelare, trots två reservmålvakter på bänken. Skulle dock inte bli förvånad om Larsson och Nanasi får speltid mot Estland på söndag. Inbjudna med armbågen; alla vet att i en samling med två matcher på programmet spelar de högaktade i den första, de ringaktade kanske i den andra.
* * *
Undrar förresten om ett svenskt fotbollslandslag någonsin varit lika Stockholmsdominerat som detta? På några få undantag när kändes det faktiskt så; spelare med förflutet i antingen AIK, Hammarby, Djurgården eller BP. Särskilt efter alla byten. Räknade dock inte, så rätta mig om jag har fel. Och just det. Svanberg fick starta, bevisligen skåning. Alltid något, sa han som vurmade för det där som kallas landsorten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar