HK Malmö-Önnered 27-30. Premiär i handbollsligan - och HKM kom till spel utan Truls Grötta. Lätt skadad, sades det. I vilket fall ett fatalt avbräck; är det någon spelare årets HKM inte har råd att undvara är det han. Laget är egentligen tunt även med Grötta, men utan honom i det närmaste hjälplöst. Kvar finns förvisso moral, vilja, stolthet. En vägran att låta målsiffrorna rinna iväg. All respekt för det. Men hedersamma förluster ger också noll poäng - och jag är rädd att det kan bli många sådana för HKM den här säsongen.
*. *. *
I Gröttas frånvaro fick Arvid Johansson, Tim Hilding och Alfred Olsson göra jobbet på nio meter. Med den äran, men utan att kunna ”trolla”. Man har den förmåga man har, delvis kanske baserad på den erfarenhet man inte har. Både Johansson och Olsson är tämligen färska på liganivån, förbättringspotential finns. Hilding däremot har varit med ett bra tag. Förbrukat lovandestämpeln, inte fått den utväxling på karriären som anades för några år sen. Habil, inte mer. Bäst igår var Stuivers, mittsexan. Och mest beundransvärd Hampus Nygren. Inne på sitt tionde(?) år i HKM, alltid lika påkopplad. En typ av spelare alla lag behöver, men allt färre verkar ha. Trotjänare, lojala karaktärer som inte viker ner sig i motgång.
* * *
Nej, jag tror inte HK Malmö ska behöva åka ur. Det finns räddningsplankor. Helsingborg, Karlskrona, Skånela, kanske Hallby och möjligen Amo. Med Grötta tillbaka kan det nog bli poäng här och där - men slutspel är orealistiskt. Vet heller inte om det är något mål för HKM. Säsongens lagbygge andas svångrem och lågbudget, låt vara att ordförande Rasmusson fortfarande står och sjunger om SM-guld inför publiken. Farligt med kampsånger, lätt att de hamnar i otakt med verkligheten. Å andra sidan: hur skulle det låta ifall Rasmusson sjöng om ”nytt kontrakt”? Funkar liksom inte med ödmjukhet i just det sammanhanget. Själv gillar jag nya HK Malmö. Kursändringen, föryngringen. Hoppas det håller, att inte priset blir för högt.
* * *
Den stora behållningen igår kväll var förstås ”Stycket”, alias Andreas Nilsson. Tillbaka i svensk handboll efter mer än tio år utomlands - och kort sagt formidabel på mittsexpositionen i Önnered. Nio mål på elva avslut, omöjlig att fånga in för Malmöförsvaret. Stycket har inte kommit hem för att glida av karriären, det var tydligt. Önnered i det stora hela blev jag annars måttligt imponerad av. Man gjorde vad som behövdes för att vinna, dvs sökte Stycket med inspel mest hela tiden. Större variationsrikedom vill nog till om laget, som jag tror, ska kunna utmana om serieseger och SM-guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar