Tre allsvenska matcher igår. Hårt liv att vara fotbollsstörd. Många timmar i tv-fåtöljen, ständig balansakt mellan konsumera och frossa. Lätt att gå över gränser. Som att se matcher i efterhand trots att man redan vet resultatet. Vilket jag alltså avslutade min fotbollssöndag med. AIK-MFF. Jag visste att det hade blivit 0-0, ville bara veta hur det hade blivit 0-0. Svar: två lag som åt upp varann. Fajtades, bytte slag. Utan att komma till skott liksom. Jo, AIK ett par gånger men då räddade Friedrich i MFF-buren. Kul för honom, ifrågasatt andremålvakt bakom Dahlin som han varit. Orättvist nog, om du frågar mig.
*. *. *
Taha Ali i MFF. Först som sist: jag gillar honom. Finns inte många fotbollsspelare av hans sort, i allsvenskan ingen. Ali kan slå sin gubbe, som det heter numera. Dribbla av, sa man förr. Han är avig och snabb, irrationell och svårfångad. Publiktjusare, definitivt. Men tränarfavorit? Nja, sådär. Ali har nästan aldrig varit någon gjuten startspelare, året i Helsingborg möjligen undantaget. Annars en udda resurs, bra att slänga in för att ”förändra en matchbild”. Lite så. Igår fick han dock fulla 90 minuter för första gången på väldigt länge. Och var på sitt säregna vis nog bäst i MFF. Men problemet blev han förstås inte av med. Slutprodukten. Ali kan göra allt med en boll - utom att förpassa den i mål. Inte ett enda den här säsongen. Ingen är fullkomlig, men just den bristen kan bromsa eller begränsa en hel fotbollskarriär.
*. *. *
Såg det ödesmättade Smålandsderbyt. Kalmar FF mot IFK Värnamo. Båda i farozonen för nedflyttning. KFF vann 3-1. Islamovic, min gamle favorit, gjorde ett av målen. Skyttekung lär han aldrig bli men han är förbannat bra på snittet. Åtta a’ tio mål per säsong. Han gjorde det i Trelleborg, i Östersund. Sju nu i Kalmar med åtta matcher kvar. En trägen fotbollsarbetare, Dino Islamovic. Glänser inte men gör jobbet överallt. Respekt.
*. *. *
Bästa matchen av ”mina tre” var den mellan Djurgården och Mjällby. 1-1, delad pott. Fascinerande fotboll i två identiska halvlekar. Massivt Djurgårdstryck första 25-30, ett Mjällby som red ut alla stormar och kom tillbaka. Och borde vunnit, om jag som part i målet får säga min mening. Djurgården hade förvisso de flesta chanserna men Mjällby de absolut bästa. Två stolpträffar t ex. I lägen där det måste varit svårare att hitta virket istället för nätmaskorna. Stöddiga Djurgården kom undan med 1-1, skulle jag säga.
*. *. *
Mjällby har verkligen rest sig efter sommarens turbulens. Spelartappen är glömda, slagstyrkan intakt. Om inte förbättrad. Plötsligt har man en trupp med lite av överflödets förbannelse. Igår fick nytillskotten Kusu och Stavitski inleda på bänken, mittfältet var så att säga upptaget. Båda kom in, båda övertygade stort. Framförallt Kusu, värvad från Öster i superettan. Hög allsvensk kvalité på den killen. Manneh, 20-årig anfallare från Gambia, blev också inbytt. Spännande spelartyp, lite ojämn men jättebra på mycket. Allra bäst: Noel Törnqvist, målvakten. Allra roligast: sjukdomsdrabbade Anders Torstenssons återkomst på tränarbänken. Detta imponerande Mjällby är i hög grad hans verk, vill jag tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar