En gång i tiden drömde jag om att bli fotbollsmålvakt. Eller drömde…snarare var jag fast besluten. Tills jag ställdes mot Roland Rosengren och slängde mig det snyggaste jag kunde efter hans straffsparkar. Tyvärr lite sent, bollen låg redan i nätmaskorna. Sedan länge. Jag var knappt tio år och hängiven min fantasivärld, Rosengren var runt tjugo och stjärna i IFK Oskarshamn. Det var han som bjöd in efter avslutad A-lagsträning. Alla närvarande knattar (i regel bara jag) fick ställa sig i mål och utmana idolen. Jag kan inte påstå att han tog i. Tvärtom. Rosengren liksom smekte bollen. Löst, men föralldel ganska tätt inpå någon av stolparna. Mål var gång. Såklart. Där fick jag mig en törn. Kom ner på jorden, bokstavligt talat.
*. *. *
Gav upp gjorde jag dock inte. I Karlskrona några år senare blev jag - högst frivilligt - målvakt i Läroverkets lag. Vi deltog i distriktsmästerskapet för skolor. Vann en match eller två innan vi åkte ut. Mot en Ronnebyskola. På bortaplan. Stort bara det. Åka de två milen från Karlskrona och spela på omsusade Brunnsvallen. Inför media å sånt. Jodå, Blekinge läns tidning var där. Möjligen med en hörselsvag reporter - eller också bara slarvig. Dan därpå kunde man läsa följande i BLT: Ronneby Samreal vann mycket rättvist med 3-1, bortalagets målvakt Stefan Ekholm höll siffrorna nere. Ekholm? Sjysst. När man en gång i livet omnämns i pressen fick man vara glad att i alla fall förnamnet blev rätt. Men därmed nog om min egen målvaktskarriär. Den tog nämligen slut ungefär där.
*. *. *
Varför jag överhuvudtaget berättar detta? Pågående EM-turnering. Långsökt koppling, jag vet. Kom dock över mig häromkvällen när jag såg Portugal-Slovenien. Alltså, det målvaktsspelet. I båda burarna. Costa i Portugals, Oblak i Sloveniens. Konstigt att det blev 0-0? Konstigt att drömmar väcktes till liv? Straffar ville till för ett avgörande - och då fick Costa sista ordet. Mannen räddade tre gånger på raken. Tre av tre! Inga gratisräddningar, rejäla straffar som säkert gått in på vilken normalbegåvad målvakt som helst. Oblak blev jämförelsevis mänsklig, överlistades tre gånger om av iskalla portugiser. Pang bom, straffdramatiken släckt innan den blev tänd. Portugal vidare, Slovenien ut. Led lite med Oblak som fantomräddade en straff från Ronaldo i förlängningen - och varit lysande turneringen igenom.
*. *. *
Hade Roland Rosengren gjort mål på dagens toppmålvakter? Costa och Oblak är bara två bland flera. Såg t ex en makalös turk igår kväll. Okej, frågan är kanske ointressant utanför min tv-fåtölj. Men tvivlar gör jag förstås. Var tid har sin charm, sina stjärnor. Och sina bollar; vi i mogen ålder vet allt om läder med snörning. När ”plastaskiten” kom hade Rosengren lagt sin sista straff för längesen.
*. *. *
Kvartsfinalklart nu i EM. England-Schweiz. Tyskland-Spanien. Frankrike-Portugal. Nederländerna-Turkiet. Först nämnda lag favoriter i min bok. Vilket bör betyda att det lika gärna kan bli tvärtom. Kul med Turkiet bland de åtta sista. Oanade bravader piggar alltid upp. Nästan lika mycket som fantastiska målvakter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar