Biden’s befriande reträtt

Så kom beskedet världen väntat på: USA:s sittande president Joe Biden avbryter sin omvalskampanj. Lägger ner, lämnar över till någon annan - sannolikt vicepresidenten Kamala Harris - att utmana Donald Trump. Biden’s sorti känns befriande. Bäst före löper ut för alla människor, även politiker. Det har länge nog varit plågsamt att se Joe Biden stappla omkring och ibland omkull inför öppen ridå. Tappa trådar i tal, förlora sig i horribla felsägningar. Biden blir 82 senare i år, åldern i sig behöver inte vara diskvalificerande. Det är tillståndet som räknas, inget annat.

*. *. *

Från en svensk horisont är det smått fascinerande att följa politiken i Amerikas förenta stater. Här har vi valkampanjer under relativt ordnade former, parti för parti. Där över har man Demokrater och Republikaner med var sin presidentkandidat som turnerar runt under tumultartade former. Allt för folkets kärlek. Eller röster, åtminstone. Ett helt annat system, ett helt annat persongalleri. Aldrig har det varit tydligare än efter Donald Trump’s inträde på scenen. Den mannen är alltså vad Republikanerna har att erbjuda. Och miljoner amerikaner dyrkar honom. Han blev president 2016, kan bli det igen i höst.

*. *. *

Man måste såklart vara amerikan själv för att förstå sådant. Och tänk, det landet drömde man om som ung. Allt det bästa kom ju från USA. Filmerna. Musiken. Sporterna. Trenderna. Frihetsidealen. Kennedy. Ingen, vågar jag påstå, såg Trump komma. Ett mänskligt monster på presidentposten. En man fullständigt befriad från det som i Sverige kallas vett & etikett. Idag 78 fyllda, alltså obetydligt yngre än Biden. Men förvisso vitalare - i den meningen att han är sig lik från senast det begav sig. Lika bufflig, lika motbjudande. Och säkert lika svårslagen, oavsett vem Demokraterna skakar fram som utmanare.

*. *. *

Härförleden blev han skjuten, Donald Trump. I örsnibben. Vedervärdigt förstås, ren tur att han överlevde. Samtidigt sa attentatet allt om USA:s rättssystem. Den unge gärningsmannen sköts ihjäl på plats. Av polis. Inga jävla gripanden här inte. Inga förhör, ingen rättegång, inget överflödigt tjafs om eventuell motivbild. Döden först, frågorna sen. Därmed uteblir alla svar, till förmån för vilda gissningar och lösa spekulationer. Det är så man vill  ha det i drömmarnas Amerika. Fri vapenhandel, begränsningar endast i konsekvensanalysen. Leve Sverige.