I skuggan av fotbollsallsvenskan pågår en sommarolympiad. Eller om det är tvärtom. Hursomhelst mycket sport nu, överfulla tv-tablåer. Särskilt om helgerna. Man får välja och vraka, välja bort och försaka. För egen del såg jag - möjligen skam till sägandes - fyra fotbollsmatcher i lördags. Personligt rekord i överkonsumtion. Från OS såg jag å andra sidan nästan ingenting. Jo, lite handboll. Missade däremot Sveriges första medalj; ett brons i damjudon. Hur mycket som krävdes - en vinst, flera? - vet jag alltså inte, men oavsett: bra jobbat Tara Babulfath. På OS-pallen vid 18 års ålder. Häftigt, få förunnat.
*. *. *
En snackis här hemma blev förstås MFF:s bakslag mot Sirius. 0-1 till allmän förvåning. På sina håll säkert även skadeglädje. Framgångsrika lag med hög svansföring är sällan odelat populära. Själv tycker jag (utan att vara efterklok) att förlusten låg lite i luften. Det är svårt att besegra samma lag två gånger om inom loppet av en vecka. Marginaler å sånt byter gärna sida. MFF hade dom med sig i första mötet, mot sig nu i någon mån. Det man framförallt hade emot sig var dock ett smart och uppstudsigt Sirius. Mycket hjältemod i Uppsalalaget, mest vankelmod i MFF. Hack i maskinen liksom, strul i relationerna.
*. *. *
Det finns så klart frågor att ställa kring MFF. Varför köper man spelare som inte är i speldugligt skick? I fjol - och fortfarande! - Anton Tinnerholm och Stefano Vecchia. För någon månad sedan Sead Haksabanovic, alltjämt osynlig. Varför kan ingen längre säga hur en ordinarie startelva ser ut i MFF? Vilken är själva stommen? Eller menar Rydström, ansvarig tränare, att det inte behövs någon stomme i laget? Att plotter och rotation är bättre? Som lekman tror jag tvärtom. Att en eventuell idé om att hela truppen måste hållas varm inte är en framgångsväg. Varken mot allsvenskt guld eller Europasuccé.
*. *. *
Jakob Tånnander. Så heter han, Siriusmålvakten som gjorde livet surt för MFF i lördags. Personlig revansch typ. Dalbypågen Tånnander tillbringade ungdomsåren i MFF. Blev som många andra övertalig, fick se sig om efter alternativa karriärmöjligheter. Hans räddning av Nanasi’s närskott på övertiden var enastående. Matchens prestation, direkt avgörande för poängfördelningen.
* * *
Djurgården vann gårdagens svåra bortamatch mot Elfsborg, 2-1. Ett aber för MFF, det också. Fyra poäng skiljer men i praktiken kanske en ynka eftersom Djurgården har en tillgodomatch. Guldstriden tätnar, här och nu talar inte mycket för MFF. Själv bekymrar jag mig för tabelltrean. Ja, Mjällby ligger ju otroligt nog fortfarande på den platsen. Inte länge till, frågan är bara hur lågt man hinner sjunka innan allt är över. Igår 0-3 mot Hammarby - och för första gången såg Mjällby ut som det bottenlag jag befarade att man kunde bli. 29 inspelade poäng är sensationellt bra, kruxet är att det kan behövas 35 för nytt kontrakt.
*. *. *
Varför det skulle behövas så mycket som 35? Den snart skrattretande bristen på kryss i årets allsvenska. De utsatta lagen tar ju sina trepoängare då och då, klättring uppåt i tabellen går lika snabbt som ras utför. Kom igen Mjällby, skingra mina hjärnspöken.
* * *
För att återvända till OS. Av det lilla jag hunnit se är Sveriges handbollsdamer bland det mest imponerande. Två matcher, två segrar. Detta mot i sammanhanget respekterade nationer som Norge och Tyskland. Norgematchen såg jag - och bara häpnade. Vi slog ju norskorna så som dom alltid brukar slå oss. På målvaktsspelet (Bundsen!). På farten. På kaxigheten. Trots att vi egentligen hade otur: båda mittsexorna försvann på ett ganska tidigt stadium. Blohm pga tre utvisningar, Hvenfeldt med befarad korsbandsskada. Bragdartat att hantera det, nästan så jag anar ett OS-guld nånstans vid horisonten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar