Tack Ikano för sjysst placering av den väggfasta gårdsbänken utanför huset där jag bor. I skuggan alltså, frånsett ett par tidiga morgontimmar. Jäkligt skönt nu när sommaren tenderar att bli onödigt somrig. Träbänken är så att säga min räddningsplanka. Där sitter jag säker för värmeslag och dylikt, tar ett bloss till allmänt beskådande. Och filosoferar. Tänker. Inte så mycket framåt, mer bakåt i tid. Naturligt i min ålder, tror jag.
*. *. *
Bara några meter ifrån mig finns en liten gröning, svårt soldränkt. Där ligger folk och steker sig. Enstaka människor, inga mängder. Kanske undrar dom vad det är för en gubbe som sitter där borta i skuggan och bolmar. Man är ju sällsynt numera, nästan alltid ensam på bänken. Lite illa sedd faktiskt. Röka ligger inte i tiden, har inte gjort på länge. Det är principiellt bra - så länge folk som går förbi ger faan i att demonstrationshosta.
*. *. *
Mycket får man vara med om som rökare nuförtiden, bland annat just detta. Individer, mest herrar, som hellre hostar än hälsar när de passerar. För att visa dels avsky, dels förakt. Mot rökningen som sådan, mot rökarna av bara farten; två pesthärdar i samma låtsashosta liksom. Barnsligt, tycker jag nog. Lite som att säga att man är emot invandring men absolut inte har någonting emot invandrare - och begära att bli trodd. SD-reflexen i ett rökmoln.
*. *. *
Nå. Demonstrationshostarna förpestar inte min tillvaro. De är få. Utgör inget problem, väcker mest förundran. Kanske bittra för något helt annat, vad vet jag. Bitterhet är ingen bra polare i livet; den äter tro, hopp och glädje. Skadlig som nikotin, fast på ett annat sätt. Vad förresten är inte skadligt? Hur ska man leva för att undgå den yttersta dagen? Hur blir människan Ödets överman? Får man va’ lite förtappad längs vägen? Utan att bli uthostad.
*. *. *
Sånt kan man sitta och grunna på. Till exempel. Svaren brukar jag hitta på själv, det blir roligast så. Nåt annat jag tänker på är språket. Hur det var förr och hur det är nu. Exakt när blev det fel att säga en meter, flera meter eller en minut, flera minuter? Vem faan bestämde att metrar, minutrar, sekundrar ska vara det nya normala? Jag hör det i tv, läser det i tidningar. Mår illa, tar mig friheten att totalvägra. Inlärd kunskap från 1950-talets skolår gäller livet ut.
*. *. *
Precis nu har jag suttit på bänken och begrundat en förlust. Mjällbys 1-3 mot Elfsborg i Borås. Efter en cigarill känns det okej. Fotbollen är som tillvaron i stort. Med- och motgång, bakslag blandat med triumfer. Och Elfsborg är ett bra lag nu, nye tränaren Oscar Hiljemark har en aura av succé över sin blotta uppenbarelse. Mjällby föll snyggt och är fortsatt trea i tabellen. Blir man topp tio till slut är det dock gott nock för mig. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar