Var på utflykt i måndags. Nordväst över i Skåne. Mölle, Arild, Nyhamnsläge och en del andra sagolika små idyller. Flickorna Lundgren på Skäret förstås, det berömda sommarcafeet som också ligger i de här krokarna. Trevlig kontrast till Malmö. Inga blåljus eller ilskna sirener på hela dan, bara lite diskret turistbrus. Av respekt för miljön, vill jag tro. I vykortsvackra Mölle skriker man inte, man för sig. Lågmält och disciplinerat. Se men inte röra liksom. Flanera men inte slå sig ner.
*. *. *
Inte för jag vet vad en villa med havsutsikt i Mölle kostar men gissa är inte svårt: multum. Eller som någon i sällskapet sa, det kan ha varit jag: man måste fan va’ minst knarkhandlare för att ha råd med ett boende här. Plumpt sagt, ja. Men jag förstod själv vad jag menade - och det är inte alltid jag gör det. En gång i tiden bodde faktiskt min far i Mölle. På 1970-talet närmre bestämt. Under speciella omständigheter. Far var sjuk, hans tid i livet utmätt. Och då erbjöds han plats på ett landstingsdrivet boende, beläget i just Mölle. Uppe på höjden med vidunderlig utsikt ner över hamn och hav.
*. *. *
Far bodde där ungefär ett halvår, från vår till höst. Kan man tala om lyx i livets slutskede kändes det nästan så. Boendet är idag avvecklat sedan länge men byggnaden står kvar, numera med hotell- och restaurangverksamhet. Mäktigt att återse platsen efter alla dessa år. Minnas hur det en gång var. I övrigt upplevde jag inga större förändringar. I Mölle lyser Malmösyndromet med sin frånvaro. Detta att bygga nytt, bygga till, bygga om. Riva upp gator. Stänga kvarter. Leva rövare med hela infrastrukturen. Inget sånt i Mölle med omnejd, jag lovar. Skönt att tiden står still någonstans.
*. *. *
Flickorna Lundgren? Anrikt, säreget, populärt. En institution mer än ett fik. Folk vallfärdar dit. Måste - förutom miljön - vara renommét som lockar. Knappast prisnivån. 57 spänn för en kopp kaffe. 46 för en enkel snäcka. För att nämna det billigaste. Några Lundgrentöser ingår inte längre, andra krafter har tagit över ruljansen men behållit det magiska namnet. Och samma här som i Arild och Mölle: man för sig. Betaler och ser glad ut. Tar koden dit man kommer. Inga problem. Efteråt kan man säga att man besökt Flickorna Lundgren på Skäret, det ger viss status i umgängeskretsarna.
*. *. *
Nu låter det kanske som jag delvis raljerar över min måndagsutflykt. Absolut inte min avsikt. Tvärtom. Jag rekommenderar gärna rubbet, även det omsusade sommarcafeet. Men ta med en hyfsat tjock plånbok, det lönar sig. Och vill du inte gå på dyr hamnkrog, gör som vi. Bränn lite eget käk på medhavd grill. Vi hittade sent omsider ett bra ställe för sånt i Landskronatrakten, jag tror det hette Lill-Olas Camping. Nära havet i alla fall, och med de fetaste fiskmåsar jag nånsin sett kretsande kring bänkar och bord. Kul, kul, inget att störa sig på. Tänk om man själv blir fiskmås i sitt nästa liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar