Härligt! Allsvenskan har kickat igång, EM-fotbollen kan dra nåt gammalt över sig. Jag skojar. Lite. Men seriöst: har inte EM blivit väl mycket fegspel? 0-0, 1-1, förlängningar, straffavgöranden. Oundvikligt kanske; mot slutet av turneringen återstår bara de taktiskt fulländade lagen. Riskminimering före chanstagande, ängslan att förlora mer än mod att vinna. Och så det ständiga Var-hotet hängande över varje situation i straffområdet. Med ett utfall som allt färre vanliga fotbollsvänner begriper.
*. *. *
Antyder jag att fotbollen var bättre förr? Det var den inte. Möjligen lite friare i formerna. Fler dribblingsnummer, fler rundningsmärken, det ena med det andra. Idag är varenda spelare så skicklig att endast turen skiljer lagen åt. Från back till spetsforward; ingen faller ur ramen, alla är drillade i systemet. Det finns nästan inga öppna ytor att spela på, att komma till målchans är så mycket svårare. Och gör man det står ett målvaktsspöke i vägen. Men med det sagt: Spanien-Tyskland var en fantastisk kvartsfinal. Modern fotboll på högsta nivån, borde varit final. Spanien gjorde vad jag inte trodde var möjligt: besegrade Tyskland i Tyskland. 2-1, avgörandet i sista förlängningsminuten. En käftsmäll på värdnationen - och på oss som satt och väntade in straffdramatiken.
*. *. *
Tre av fyra kvartsfinaler gick till förlängning. Två hela vägen till straffavgörande. Blott Nederländerna vann inom ordinarie speltid. 2-1 mot Turkiet, lite med hjärtat i halsgropen. I semifinalerna blir det nu Spanien-Frankrike respektive England-Nederländerna. Fyra av de stora elefanterna i europeisk fotboll, omöjligt att tippa. Kan glamourfattiga Frankrike - tre ynka mål på fem matcher såhär långt - tråka ut även Spanien? Går England mot guld? Jag börjar så smått hoppas på det senare. Gillar engelsmännen. Deras förmåga att komma igen, vända vanskliga lägen till lyckliga slut. Tysta kritikerna. Uthärda den nedärvda pressen. England ska ju bara vinna, trots att man aldrig gjort det efter VM -66. Ursprungslandet liksom. Fotbollens Moder, Fader och Helige Ande.
*. *. *
Allsvenskan var det. Återstart igår - och som mig bör såg jag Mjällbys match mot Sirius. Med en förstahalvlek som nästan verkade EM-smittad: 0-0, knappt en målchans. Men sen jäklar. Mål var tionde minut efter pausen, till slut 3-2 Mjällby. Avgörande målet på straff sent in i tilläggstiden. Ett domslut jag i ögonblicket gladde mig åt som Mjällbyvän - men vid närmare eftertanke gärna beklagar som fotbollsvän. Den signalen borde aldrig ha blåsts, så klockren var inte situationen. Förstår de upprörda känslorna i Sirius. Samtidigt imponerande av Mjällby att inte nöja sig med 2-2, vilket hade varit gott nog så som matchen såg ut. Man gick hellre för ett avgörande. Forcerade, tryckte på. Bad om tur - och fick det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar