Arbetarrörelsens dag? Ja jo, en gång i tiden. Inte längre. Snarare Fotbollens dag. Cupfinal i Malmö, MFF mot Djurgården. Med avspark 14.00, mitt i de politiska demonstrationstågen. En händelse som kan tolkas som en medveten provokation. Ordförande i svenska fotbollförbundet numera är ju en moderat f d statsminister. Kan han jävlas med sossarna gör han det säkert gärna. Fast nej, nu skojar jag. Lite. Fullt så låga tankar om politiker vill jag inte ha. Sanningen är nog att 1 Maj spelat ut sin traditionella roll. Inget är heligt eller reserverat, i det nya Sverige har ”upp till kamp” mist sin ursprungliga betydelse.
*. *. *
MFF vann cupfinalen, men straffar ville till. 1-1 vid full tid och efter förlängning. Jämnt, hårt, bitvis fult. En riktig kraftmätning, Djurgården väl så bra som MFF spelmässigt. I perioder bättre. Därför kändes straffläggningen nästan som något av en antiklimax. MFF gjorde mål på mål på mål, Djurgården missade två av sina tre första. Spänningen kom av sig direkt, pulshöjningen uteblev. Ska man tala om cuphjälte måste det bli Johan Dahlin. Veteranen i MFF-buren räddade två straffar, visade att gammal är äldst i skarpa lägen. Kul för honom, kul för alla oss som aldrig förstått varför Dahlin sidsteppats i landslaget.
*. *. *
En annan cuphjälte, åtminstone i mina ögon, var Adam Ladebäck. Domaren alltså. Absolut inte felfri - vilken spelare är det? - men i det stora hela rättvis och konsekvent. Trots extremt svåra omständigheter. Övertända spelare, kniviga situationer, filmiska provokationer. Därtill griniga tränare som tycker att just deras lag förfördelats. Ladebäck var stadig i stormen, vuxen i rummet. Bra jobbat. Huruvida publiken jobbade bra kan jag inte bedöma. På minuskontot dock ett sönderrivet skyddsnät vid Djurgårdssektionen med tillfälligt spelavbrott som följd. Ett antal maskerade typer skymtades också i bortaklacken. Gömma nyllet när man går på fotboll…kom in i matchen, stollar.
*. *. *
Nytt för i år var att hemmafördelen så att säga upphävts. Cupfinalen avgjordes förvisso i Malmö men biljetterna hade fördelats jämnt: drygt 8000 åt tillresta Djurgårdsfans, lika många till MFF-anhängare. Vissa sektioner stängda av säkerhetsskäl, därför långtifrån fullsatt. Totalt ändå 16000 åskådare i ett slags match i matchen. Och stämning därefter: konstant hög på båda sidor om skyddsnäten, omöjligt att säga vem som vann. Hoppas det inte hände nåt skit efteråt. På Stadion var det lugnt. Nej, fel ord. Inte lugnt, men fritt från sammanstötningar och upplopp. Nuförtiden får man vara nöjd med det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar