Får jag påtala en sak innan någon annan gör det? Tack. Mjällby AIF har gjort 14 mål i fotbollsallsvenskan. Ett har man fått till skänks i form av självmål - men övriga 13 har fördelats på elva olika spelare. Ett helt lag alltså. Antar att det är något slags kuriosarekord, väl värt att notera. Med sådan bredd i målprotokollet behövs liksom ingen skyttekung. Sagt med respekt för Jacob x 2 - Bergström respektive Kiilerich som hittills ”öst” in två mål vardera. Trots färre spelade matcher än de flesta ettmålsleverantörerna.
*. *. *
Igår mot Halmstad - Mjällbyseger 3-1 - anslöt tre nya till den imponerande samlingen. Elliott Straud, Herman Johansson, Adam Ståhl; alla spräckte säsongsnollan för gjorda mål. Gladast blev Straud - och jag med honom. Killen kom till Maif från Oddevold i fjol, satt mest på bänken, möjligen under långsam inskolning. I år verkar han vara ordinarie i startelvan, ”opetbar” helt enkelt. Löper upp och ner längs vänsterkanten, gör jobbet i match efter match. 21 år ung, fotbollslivet leker. Målet igår var Straud’s allra första i allsvenskan. Konstigt han fick glädjefnatt? Inte precis, milstolpar är till för att firas.
*. *. *
I sammanhanget måste jag nämna Hasse Larsson, Mjällbys sportchef. Straud är ett av hans fynd, Herman Johansson ett annat. Och ja, det finns fler. Spelare från lite lägre nivåer som Larsson (med ”scouter”) nosat upp - och som visat sig duga för allsvenskan när de väl fått chansen. Man måste inte värva stort, dyrt och färdigt; Mjällbymodellen tycks funka som alternativ. Roligast när Maif vunnit är Larssons traditionella besök i omklädningsrummet. Har sett det på Instagram flera gånger. Hur han prisar laget, hur han drar igång allsången, hur han får med sig spelarna i en kollektiv skrattorgie. Obetalbar underhållning.
*. *. *
Nån som kan se Daniel Andersson kliva in i MFF:s omklädningsrum och vråla ”Ge mig ett M…ett F…ett F…va’ blir de’?” Korka upp Pommac, spruta sig (och andra) blöt, sjunga sig hes. Jag kan inte. Därmed inget ont sagt om Andersson. Den ene sportchefen är inte den andre lik. Var och en brinner på sitt sätt och i sin miljö. Och byta jobb med varann kommer dom här herrarna ändå aldrig att göra: Hasse Larsson är som gjord för just Mjällby AIF, vet inte ens om han äger en kostym. Daniel Andersson är kanske inte lika ”gjord” för just Malmö FF - men ännu mindre för en liten klubb på det blekingska Listerlandet.
*. *. *
Spektaklet i Malmö är över. Schweiz vann tack vare juryrösterna. Om folket fått bestämma hade Israel vunnit, möjligen hotat av Kroatien. Nederländerna blev diskat under uppseendeväckande former: artisten anklagad för olaga hot mot någon i tv-produktionen. Ja herregud så mycket väsen för så mycket oväsen. Det var bättre förr, Eurovision. På melodiernas tid. Nu finns inga kvar att skriva, bara ”låtar” som framförs i freakshowliknande akter. Israels var faktiskt ett angenämt undantag - men givet kända omständigheter valde alltså jurygrupperna att slå dövörat till. Tack och lov, om ”folket” ursäktar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar