Jämnt, spännande, ovisst. I tre matcher och 50 minuter. Sen en plötslig överkörning - och så var Sävehofs handbollsherrar svenska mästare. Igen. Åttonde guldet, om jag hörde rätt. Alla i modern tid; när jag var ung fanns inte Sävehof på handbollskartan, åtminstone inte utanför Partille. Damlaget tog sitt första (av totalt 17!) SM-guld 1993 men det är under 2000-talet klubben vuxit ut till en gigant i Idrottssverige. Bredd och topp hand i hand, kvalité nerifrån och upp. Störst och bäst, helt enkelt.
*. *. *
Med detta sagt, all respekt för Ystads IF som höll liv i finalserien både länge och väl. Vann en match, var nära i ytterligare två. Och spjärnade emot även igår. Innan omständigheterna tog ut sin rätt. Åren. Tempot. Målvaktsspelet. Oli Mittun. Allt som till slut avgjorde var på Sävehofs sida. Ungdomlig entusiasm trumfade veteranbetonad tapperhet. 27-32, knockout sista tio. Sävehof sprang på full gas, YIF stod still med tom tank. Säkert något snöpligt för Ystadpubliken - men objektivt sett logiskt.
*. *. *
Det är svårt att stå emot ett handbollsgeni som Oli Mittun. I längden omöjligt. YIF lyckades hyggligt igår - så länge man orkade. Dvs en halvlek. Sen tog det stopp. Mittun gjorde mål när han ville, satte lagkompisar i lägen när han hellre ville det. Ystadförsvaret tappade fötter och aggressivitet, klarade inte att hjälpa sina målvakter. En åldersfråga? Kanske, i någon mån. YIF med ett antal 30-plussare på viktiga positioner såg allt segare ut, Sävehof anfört av 18-årige Mittun allt piggare.
*. *. *
Kim Andersson har tydligen bestämt sig för att göra en ”Zlatan”. Hålla på så länge att man nästan glömmer hur bra han en gång var. Lite ledsamt att se. Kim är 42 idag, ingen kan ta ifrån honom spelsinnet. Men farten, skottkraften…inte som förr, långt långt därifrån. Och detta var inte slutet: Kim Andersson har kontrakt för ytterligare en säsong. Då Ystads IF dessutom förstärker (?) med Niclas Ekberg, 36. Så kan man också bygga ett lag - om än inget för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar