Skönt att bryta vardagsrutinerna lite. SÀtta sig pÄ tÄget med destination Ystad och vÀntande PolenfÀrja. Resa genom ett SkÄne i försommarskrud. De solgula rapsfÀlten, den skira grönskan i buskar och snÄr; iögonfallande landskapsbild, Moder Natur nÀr hon Àr som vackrast. Fem stationer lÀngs vÀgen. Oxie, Svedala, Skurup, RydsgÄrd, Svarte. Skurup sticker ut: endast hÀr ser man en idrottsplats frÄn tÄgfönstren. Flera fotbollsplaner, barn och ungdomar i lustfylld trÀning. Hurra för Skurup, hurra för hela Föreningssverige. Alla klubbar, alla ledare, alla som bidrar i stort och i smÄtt.
*. *. *
Framme i Ystad tar jag sikte pĂ„ fĂ€rjeterminalen. En promenad pĂ„ kanske 500 meter. Sakta mak, gott om tid. Har planerat för att se Göteborg-MjĂ€llby i min iPhone. Vilket jag gör. Liten bild, lite fotboll. Mest bök. Fegt, Ă€ngsligt, modlöst. MjĂ€llby gĂ„r för 0-0, det Ă€r tydligt. Synd. Jag tror man kunnat vinna matchen - om man försökt. IstĂ€llet förlust. Göteborg gör mĂ„l i slutminuten, frĂ€lser sina supporters. DĂ€ribland Lars och John, mina forna grannar pĂ„ ElinegĂ„rd. Och Annika, min gamla vĂ€n och kollega pĂ„ Sydis. Ănglar allihop, hĂ„rt prövade pĂ„ senare Ă„r. Jag glĂ€ds med dem, tar 0-1 för mitt lag som en vuxen man.
*. *. *
Under pausvilan har jag passat pĂ„ att checka in. Löst ut fĂ€rdbevis och förmĂ„nskuponger. En för vĂ€lkomstdrink. En för supĂ©. TvĂ„rĂ€tters numera, förr tre. NĂ„got slags besparing, tĂ€nker jag. IstĂ€llet för den prishöjning rederiet Ă€ndĂ„ smugit in under rubriken âannatâ. EnkelhyttstillĂ€gget t ex. Nu 125 spĂ€nn. Senast 80, om jag minns rĂ€tt. Okej för mig. Kan jag bidra till fĂ€rjetrafikens överlevnad gör jag det gĂ€rna. Kan jag dessutom bidra till sjysta arbetsvillkor och rimliga löner för den trevliga personalen ombord - sĂ„ mycket bĂ€ttre. Kalla mig vad som helst, bara inte snĂ„l pensionĂ€r. Gniden kanske, inte mer.
*. *. *
NĂ€r fotbollsmatchen lider mot sitt slut bromsar en buss in utanför terminalen, alldeles i min nĂ€rhet. Snart följd av ytterligare tvĂ„. Ut vĂ€ller skolbarn. LĂ„gt rĂ€knat 100. I högstadieĂ„lder, 13 till 15 Ă„r ser det ut som. Min omedelbara tanke: ska alla dessa Ă„ka med samma fĂ€rja som jag? Ta plats, leva rövare, störa friden för en seniorkryssare? Ja, det skulle dom. Ă
ka fÀrjan alltsÄ. Inget av det andra. Detta var polska skolungdomar, pÄ vÀg hem frÄn en Köpenhamnsutflykt. FÄr jag veta av reseledaren, tillika lÀrare. En man med inbyggd auktoritet i gedigen kroppshydda. Disciplin i blotta uppenbarelsen, liksom.
*. *. *
En gĂ„ng i tiden var svenska lĂ€rare ungefĂ€r sĂ„, vill jag minnas. LĂ€ngesen, idag knappast möjligt. Eller tillĂ„tet, för den delen. ĂnskvĂ€rt? Vet ej. Men en sak Ă€r sĂ€ker: aldrig har jag upplevt att sĂ„ mĂ„nga ungdomar varit sĂ„ lĂ„gmĂ€lda och sammansvetsade i grupp som hĂ€r. Utan att verka kuvade, tvĂ€rtom. Glada men inte gapiga, stimmiga men inte störiga. UppstĂ€llning i raka led nĂ€r ombordslĂ€ppet nĂ€rmar sig, inte en tillstymmelse av disciplinbrott. Fint att se, lĂ€tt förbluffande. SjĂ€lv fĂ„r jag gĂ„ före i kön - pĂ„ initiativ av nĂ€mnde lĂ€rare. SĂ€llan har jag kĂ€nt mig sĂ„ utvald. Ej heller sĂ„ gammal, hehe.
* * *
Ombord söker jag upp min hytt. Installering, sedvanlig frĂ€scha loss-procedur. TvĂ„l Ă„ vatten, deo Ă„ sĂ„nt. Knyta en slips sĂ„ att restaurangpersonalen ska kĂ€nna igen mig. Mycket riktigt: âthree vodka currant as usual?â frĂ„gar min servitör redan innan jag hunnit slĂ„ mig ner vid anvisat bord. Till hans förvĂ„ning sĂ€ger jag âno thanksâ. Och muttrar nĂ„got sĂ€kert ganska obegripligt om förnyelse. Hursomhelst. Efter ett kvarts sekel med vinbĂ€rsvodka har jag bestĂ€mt mig för omvĂ€xling. âDo you have that polish snaps mit smak of mint?â frĂ„gar jag. Och hör sjĂ€lv hur jĂ€vligt det lĂ„ter. BĂ„de sprĂ„ket och frĂ„gan i sig.
* * *
NÄvÀl. Ett par minuter senare stÄr de pÄ bordet. Tre Gorzka mint i immiga snapsglas. Polsk vodka, finns i olika smaker. Denna Àr mild, len mot strupen. Inte alls pÄtrÀngande. Och inte alls lÀmplig till mat, skulle nog vilken Àmnesexpert som helst slÄ fast. Jag bryr mig inte. Texasburgare med tillbehör, mintsnaps och en stor stark dÀrtill; funkar för mig, inga problem. För sÀkerhets skull bör jag kanske pÄpeka att de polska skolbarnen sitter i en annan del av restaurangen, insynsskyddad frÄn mitt glasbemÀngda bord. Ja, ja. Nu kÀnner jag att jag börjar bli lÄngrandig. Tappar trÄdar, tuggar om. SÄ slut för idag, tack för idag.
