Sverige-Nederländerna 29-28. Inga kontringar. Inga kantutspel. Inget naturligt flow över spelet i det stora hela. Ändå hittade Sveriges handbollsherrar ett sätt att vinna. Vilja, tur och serieräddningar av Palicka i slutet räckte. Imponerande - fast inte. Nederländerna, anförda av den briljante lille playmakern Steins, drev tempot och gjorde matchen till ”sin”. Jag hade unnat dem poäng. Minst en. Han Däruppe höll inte med. Inte Andreas Palicka heller.
*. *. *
Den svenske målvaktsveteranen byttes ut i halvtid - men byttes in igen ”fem i tolv”. Helt avgörande. Nederländerna hade lägena, avsluten, chanserna att gå ifrån. Palicka tog allt, dvs de sista tre eller om det var fyra. 27-28 vändes till 29-28, hotande förlust till blytung seger. Sverige går till mellanrundan med två poäng, noll hade gjort vägen mot semifinal så mycket svårare. Förvisso kan det bli svårt ändå. Tufft motstånd väntar och tur brukar vara en flyktig vän.
*. *. *
Gårdagens match blev problematisk för svensk del från första början. Gottfridsson kom snett in, spelade med för små marginaler så att bollen upprepade gånger gick förlorad. Nederländerna ställde om blixtsnabbt, ledde 6-3 som mest. Med mersmak: Palicka hade en period av serieräddningar även där. Sen kom Claar in för olycklige Gottfridsson. Och Sandell på högernio. Med dem en viss uppryckning. Aldrig jättebra, men markant bättre. Färre misstag, fler mål.
*. *. *
Jag är särskilt fascinerad av Sandells utveckling. Under åren i Ystad var han sällan förstavalet i sin position, en viss Kim Andersson stod i vägen. Nu ser man konturerna av en internationell toppspelare. Stundtals mer än så. Därutöver nämner jag med största nöje krigare som Darj och Bergendahl. När inte mycket annat funkar kan man alltid lita på den duons bultande hjärtan. Men som sagt. Lite synd om Nederländerna var det allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar