Danmark-Sverige 28-27. Dramatik på hög nivå. Onödigt hög i slutsekunderna tack vare domarparet. Först tog de bort ett matchavgörande mål för Danmark, Magnus Landins 29-27. Vilda svenska protester ledde till videogranskning - och jodå, domarna insåg sitt misstag: Danmark hade överskridit gränsen för tillåtet antal passningar vid varning för passivt spel. Efter en lång palaver annullerades målet och istället fick Sverige 17 sekunder på sig att kvittera. Vilket man också gjorde; Oscar Bergendahl 28 lika. Fast nej. Domarna såg något, oklart vad, men tydligen ett regelbrott. Målet underkändes, en heroisk svensk insats blev till ”ingen nytta”. Surt, ruttet, i stunden jävligt upprörande.
*. *. *
Vid närmare eftertanke: ingen skugga på domarna. Det går helt enkelt inte att döma handboll felfritt eller okontroversiellt. Allra minst på toppnivå. Tempot är uppskruvat, närkontakterna legio, regelboken i det närmaste omöjlig att följa. Om man inte vill rensa banan på spelare. Tröjdrag och kroppsslag får passera, ribban för utvisning ligger farligt högt. Betydligt lägre för straffkast: räknade jag rätt fick Sverige nio och Danmark sju. Någorlunda jämnt alltså - och det är väl egentligen vad domarjobbet i handboll handlar om: att fördela så rättvist det bara går, inte förfördela. Räkna passningar borde dock inte vara så svårt - men huvudsaken här var väl ändå att domarna landade rätt. I det fallet.
*. *. *
Matchen som sådan var fascinerande att se. Suveräna, lite småstöddiga, Danmark under press. Darra, komma undan med blotta förskräckelsen. Ett Sverige som vägrade ge sig. Som kom tillbaka gång på gång. Som in i det sista hade vittring på poäng. Två lag som kan varann, spelare som känner varann från klubbmiljöer. Alla vänskapsband lagda åt sidan, alla krafter på att kriga inom eller strax utom lagens råmärken. En sak gick Sverige bet på: stoppa Mathias Gidsel. Den danske högernian gjorde tio mål, missade nästan ingenting. Killen är ett fenomen. Inte särskilt stor i en handbollskontext, snarare ganska tunn. Men hal som en ål, stryktålig som en boll. Och så den skottarmen, suck.
*. *. *
I Sverige var Lagergren och Carlsbogård de bästa rent spelmässigt. Viljemässigt var det plus över hela linjen. Målvakterna - Thulin och Palicka alternerade - inte på topp, tyvärr. Men det var heller inte de danska; ”världens bäste” Niklas Landin gick ut med 0 i räddningsprocent. I sak förändrades inte mycket för svensk del. Semifinal i detta EM kan fortfarande nås av egen kraft. Frågan är vad som finns kvar. Av kraft alltså. Den här matchen måste ha varit oerhört energislukande. Förlusten, så som den blev, mentalt tröttsam. Och redan i morgon ska man på’t igen, mot lömska Portugal. Hoppas Sverige hunnit sluta tycka synd om sig själv lagom till dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar