Smått och fritt om blått och vitt

Jag växte upp i övertygelsen att alla IFK-lag hade matchställ i blått och vitt. Inte särskilt konstigt, egentligen. I min barndoms Oskarshamn fanns två rivaliserande fotbollsklubbar: IFK och AIK. Jag fastnade för IFK, delvis just för färgerna. Vita tröjor, blå byxor. Exakt samma som mitt dåvarande favoritlag i allsvenskan. IFK Norrköping, fågelvägen blott 15 mil norr om Oskarshamn. Mitt emellan låg Västervik, också där fanns ett IFK-lag i blått och vitt. Och på västkusten anslöt IFK Göteborg till ”familjen”; Blåvitt ända in i smeknamnet. Sen flyttade jag till Karlskrona...

*. *. *

...och vad hade stadens stolthet IFK? Blått och vitt så klart, både i handboll och fotboll. Där och då trodde jag att IFK-klubbar måste ha blått och vitt, att det fanns allmänna stadgar på saken. Inte riktigt skulle det visa sig i 1960-talets början. Nyinflyttad i Malmö mötte jag upp-och-nervända världen. Här hade IFK gult och vitt. Blått och vitt var upptaget av den andra stora fotbollsklubben. MFF hette den visst. Huruvida detta förklarar IFK Malmös tillbakagång är en öppen fråga, men förmodligen inte. Att jag blev av med en villfarelse är däremot ett beklagligt faktum. IFK-lag klär i blåvitt, det tycker jag fortfarande.

*. *. *

Å andra sidan. Man får inte vara färgblind, då kan man fastna i nostalgiträsket. Idag såg jag mitt fina gamla IFK Karlskrona i - helblått. Mörk nyans, jag fick titta två gånger för att inse att det inte var svart. Tiderna förändras, klubbdresser förnyas. Men förhoppningar är som de alltid har varit: mer eller mindre välgrundade, ibland överkänsliga för verkligheten. Här hade IFK alltså chansen att klättra förbi övre kvalstrecket i handbollsallsvenskan, allt som behövdes var seger mot Västerås Irsta. Det sket sig rejält. 23-29 i ett spelmässigt bottennapp. Oroväckande; är inte IFK bättre än såhär kan det sluta illa.

*. *. *

Risken finns. Serien är otroligt jämn, rena getingboet runt nedre strecket. Och IFK miste nyligen sin kanske viktigaste spelare: Shaban Zogaj, kosovansk landslagsman. Allvarligt knäskadad i förra hemmamatchen, av allt att döma borta för överskådlig tid. Utan honom ingen skyttekraft på nio meter. Det syntes tydligt i dagens match. IFK fick jobba för varenda mål, nästan inget gjordes från distans. Svårt spel, mängder av tekniska fel. Mot ett Västerås Irsta som inte heller var bra - men ändå betydligt bättre. Allt i en närmast kuslig tv-sändning: ingen kommentator, ingen publik (i kameravinkeln).