Sverige-Portugal 40-33. En offensiv urladdning, underlättad av portugisernas sorglösa försvarsspel. 40 mål gjorde man inte ens på två handbollsmatcher när jag lärde mig tycka om sporten. Andra tider nu. Annat tempo. Annorlunda målsiffror. Och skickligare spelare. Det fanns liksom ingen Felix Claar på 1950-talet. Ej heller någon Lucas Pellas. Snillen som Gottfridsson fanns kanske, men faan så mycket långsammare. Nog av meningslösa jämförelser. Sverige är i semifinal i 2024 års handbolls-EM. Det är bra - och det kan bli bättre.
*. *. *
I den här matchen demonstrerade Sverige - än en gång - sin gedigna bredd. Pellas stod på tur att avlösa Wanne i kantpositionen till vänster. Han gjorde tio mål, låt vara drygt hälften på straff. Lagergren och Sandell alternerade på högernio utan att det gjorde skillnad; den ene var lika lyckosam som den andre. Samma på nästan varje position: två alternativ, garanterad kvalité. I målet hade Palicka ingen av sina bättre kvällar - men då kom Thulin in och fick visa vad han kan. Vilket inte ville säga lite. Thulin var lysande, briljerade inte minst på närskotten.
*. *. *
Funderar på om t ex Danmark matchar Sveriges bredd. Tveksamt. Hittills i turneringen har det inte sett så ut. Å andra sidan finns där förstås en topp som är sylvass. Men kanske lite sliten nu när det drar ihop sig? Frankrike däremot. Som om inget oförutsett inträffar väntar i semifinalen. Bud på att de faktiskt överträffar Sverige i breddkvalité. Tolv till fjorton olika målskyttar i varenda match, ständig rotation, nyckelspelare allihop. Ändå inbillar jag mig att Sverige har en chans. Bland annat för att Frankrike är mänskligt på en position. Den viktigaste: målvaktsposten.
*. *. *
Först av allt har vi dock Norge på programmet. Sista, nu betydelselösa, matchen i mellanrundan. Skulle inte förvåna mig om påläggskalvar som Wallinius och Stycket får speltid då. Någon enstaka minut i alla fall. För skams skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar