”Med käckhet man kommer långt, med fräckhet man kommer längre”. Så där sjöng man i en trallvänlig revytrudelutt i min barndom. Håller än, kommer att tänka på den allt oftare. Ja, inte bara tänka: jag nynnar, småsjunger acapella. Närmre bestämt så fort jag ser Romina Pourmokhtari i tv-rutan. Eller Alice Teodorescu Måwe. Eller Sara Skyttedal. Eller vilken annan gränslös politiker som helst i den svenska sandlådan. Det finns rätt många, konkurrensen är tuff, här och nu dock en grov överrepresentation av damer. Förhoppningsvis en tillfällighet, inget könsbetingat mönster.
*. *. *
Romina är alltså landets klimat- och miljöminister. Härförleden föremål för en misstroendeomröstning i riksdagen. Totalt riskfri förstås, spel för gallerierna. Romina sitter säker på sin välavlönade post. Den hon erbjöds i ett politiskt fulspel lite utöver det vanliga. Dessförinnan var Romina nämligen ung och käck ordförande i Ungliberalerna - och i den rollen kompromisslöst anti till Sverigedemokraterna. Inget samröre, punkt. Men tjosan hejsan; minister vid 25, livsförsörjningen fixad, vem kan tacka nej till sånt? Inte Romina. Inte många andra heller kanske. Allt går att köpa. Även tystnad. Idag ser fräcka Romina inga ideologiska hinder, hon sjösätter i princip SD:s politik rakt av. Och nynnar förmodligen hela vägen till banken. Liberal? Inte mycket.
*. *. *
Alice i sin tur. Jurist. Ledarskribent från och till i olika tidningar. Återkommande debattör i tv. Profilerad moderat i partipolitiken. Tills nyligen. När KD-Ebba ringde med ett sockrat erbjudande om att bli partiets toppkandidat i EU-valet blev Alice simsalabim Kristdemokrat. Över en natt liksom. Medlem och toppnamn i samma pendelrörelse. Öppet transferfönster, som man säger i fotbollen. Partitillhörighet - liksom klubbtillhörighet - till salu, högstbjudande vinner. Sakpolitiskt är förstås skillnaden mellan M och KD ytterst diffus, Alice behöver knappast slå knut på sig själv för att fixa övergången. Om hon nu blir vald. Man vet ju aldrig hur folk röstar, Ebba kan möjligen ha överskattat Alice’s attraktionsvärde.
*. *. *
En som rimligen inte kommer att rösta på Alice är Sara, KD:s nuvarande gruppledare i EU-parlamentet. Stridbar, kontroversiell, länge och väl partiets eget lilla problembarn. Nu offer för chef-Ebbas härskarnycker. Petad från omval, slut som partist. Men inte nödvändigtvis som politiker. Sara är nämligen som Romina och Alice. Flexibel. Lyhörd. Tondöv. Maktspelare, mer fräck än käck. Förhandlingsbar, öppen för inviter. Sig själv närmast, inte så förbannat ideologistyrd. KD eller SD, spela roll? Samma tankegods i stora drag, det hörde jag Sara själv säga i en tv-intervju häromdan. Detta som förklaring till varför hon sonderat terrängen med SD långt innan Alice kom på tal som hennes ”banekvinna” i KD.
*. *. *
Här gäller det att slå vakt om den födkrok man har. Tänka smått. Byta ståndpunkt eller parti för egen vinning. Förtränga att politik inte är ett jobb vilket som helst utan ett förtroendeuppdrag, överlämnat och finansierat av oss skattebetalare. Tror jag; Romina, Alice och Sara får mig nästan att tvivla. Politiken i Sverige 2024 ska kanske vara sån. Avhumaniserad. Och avmoraliserad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar