Visst händer det glada saker...😋

Mycket gnäll på sistone. Mot mina principer: grinig gammal gubbe är det sista jag vill va’. Fast ingen okritisk heller. En sån som tappat stinget och sväljer allt utan tuggmotstånd. Hellre reaktion än resignation, även om det ibland innebär att jag skriver innan jag tänker. Men. Idag räcker det att gå utanför dörren för att bli glad. Full sommar! Sol, 20 plus. 21 september! Gåva och gåta i samma paket, bara att tacka och ta emot. Klimatförändringens tidevarv, livets nyckfullhet.

*. *. *

Kom att tänka på Kvällsposten. 1970- och 80-talen, när tidningen var som störst, bäst och roligast. Nymodigheter lanserades hej vilt, bland många andra en som fick vinjetten ”Visst händer det glada saker här i livet”! Detta för att möta en växande läsarkritik mot svarta rubriker om uteslutande elände. Satsningen gick hem. Den hårda nyhetsrapporteringen lättades upp med mjuka ”diverseartiklar”. Räddade katter i träd. Folk som vunnit storkovan på spel. Hjälpinsatser, stödinsatser. Lyckliga tilldragelser i stort och smått. Glada saker, annorlunda journalistik.

*. *. *

Under samma period hade Kvällsposten en läkarspalt. Där besvarade en Dr Munster läsarfrågor, den ena mer suspekt än den andra. I sätteriet spekulerade vi ofta om äkthetsgraden, vissa frågeställningar inbjöd helt enkelt till det. Jag minns särskilt en, dock mest för svaret. Det var signaturen ”Vandrande stinkbomb” som skrev en lång och onödigt detaljerad drapa om sina illaluktande gaser - och avslutade med frågan ”bör jag söka läkare”? Dr Munster gav klart besked: ”Ni kan lugnt vandra vidare. Den dag Edra gaser icke längre luktar, då är det hög tid att söka läkare”.

*. *. *

Ack ja. Inte mycket var bättre förr, men väldigt mycket var roligare. Tror jag. Det kan ju vara så att minnet liksom blandar och ger. Förskönar det ljusa, förtränger det mörka. Och tidningsvärlden var förstås speciell, tiden före datorernas intrång. Så många fler anställda, så många fler läsare. Djärvare idéer, kortare avstånd mellan givare och tagare. KvP hade sitt sätt att involvera läsarna; jakten på Mr X t ex, förutom det redan nämnda. Sydsvenskan hade sitt. Insändare, Malmödebatt, Postis för de unga. Reporterjouren inte minst. En mångårig succé, med svängdörr in till Malmöredaktionen. 

*. *. *

Vissa i Reporterjourens besöksklientel blev stammisar, efterhand smått berömda. Ämnesvalen och frågeställningarna nådde sällan några akademiska höjder - men det var heller inte meningen. Poängen låg i själva kontakten. Småpratet, komma med i tidningen. Innovativt då, otänkbart idag. Nu hög tid för en cykeltur. Förresten, sa jag att hissen är fixad? Visst händer det glada saker här i livet - även 2023.