”En match i taget”. Ett slitet gammalt uttryck i sportens värld - förbehållet spelare och tränare som inte vill gå händelser i förväg. Trodde jag. Nu börjar det gå upp för mig att svensk handboll tagit klyschan till en helt ny - och fullständigt bisarr - nivå. Premiäromgången i ligan är utspridd precis så. En match i taget. En per dag. Massaker på traditionellt seriespel. Och absolut ingenting i normal tv. Den tiden är förbi. Nu hänvisar förbundet till en streamingtjänst, 350 spänn för ett månadsabonnemang. Multiplicerat med drygt 7 då - om man vill hänga med säsongen igenom. Nej tack. Fotboll i tv-kanalen Discovery + för ungefär samma kostnad får räcka.
*. *. *
Det är bara att konstatera: sportkonsumtion har blivit en klassfråga. Många, t ex jag, har råd att lägga uppemot en tusing i månaden på ”matcher att följa”. Minst lika många har det inte. Jag avstår av principiella skäl. Ogillar krämarkultur i största allmänhet. Särskilt när den letar sig in i idrotten. Gränsen är passerad, jag vägrar bli ett jävla betalkort. Och normal-tv är alltså inte intresserad av handboll längre. Snart inte jag heller. ”En match i taget” stinker baktanke: köp abonnemang så kan du se alla! Som om vi var kompletta idioter, vi som tycker om handboll. Som om vi inte kan räkna. Som om vi inte vet att en säsong sträcker sig över minst sju månader.
*. *. *
Efter att ha studerat spelschemat ser jag att det normaliseras efterhand. Splittrade omgångar ja, men inte pytt-i-panna som i premiären. Klen tröst i olusten. Liksom det faktum att ingen tvingas köpa hela säsongsabonnemanget. Alternativ erbjuds till modifierad kostnad: enstaka matcher, eller matcher med något specifikt favoritlag. För min del förändrar det ingenting. Jag kommer att cykla till Baltiska hallen då och då när andan faller på och HK Malmö känns intressant. Kanske tar jag tåget till Karlskrona vid tillfälle, men då för att se IFK i allsvenskan. Resten ger jag upp. Hellre det än att bli slav under streaming. Är för gammal för sånt. För stolt, för förbannad.
*. *. *
Oroar mig faktiskt för handbollen. Tycker den lämnar w o till fotboll och hockey, tar mer och mer stryk medialt. En sport som lyser med sin frånvaro i tv-tablåerna finns per definition inte, försvinner ur folks medvetande. Vägval spelar roll - och handbollens ter sig delvis obegripliga. Defensiva, ängsliga, skotträdda. Inför den här säsongen skippade man t ex den klassiska upptaktsträffen. Eller rättare sagt: valde att köra den digitalt. Inget medialt rampljus, bara inbördes beundran. Resultat: aldrig har tidningarna skrivit lika lite om handboll som nu. Förödande, snudd på självutplåning. Hur en sönderstyckad premiär skulle göra någonting bättre är omöjligt att se. Vore intressant med en förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar