Fint besök. Med korn av grovt.

Besökte Helsingborgs idrottsmuseum igår kväll. Bättrade på mitt cv. Åt smörgåstårta med Ralf Edström. 1970-talets Golden Boy i svensk fotboll. Degerforsson, värvad till Åtvidaberg och därifrån till proffsäventyr i Holland, Belgien, Frankrike (Monaco). Med ett mellanspel i IFK Göteborg. Ralf Edström var sin tids number one; stjärna, idol, omsusad som ingen annan. Vann Guldbollen två gånger, blev mästare var han än spelade. Tanig, gänglig, långhårig, praktfulla polisonger; Ralf stack ut, skiljde sig från mängden. Och så var han en jävel på att nicka. Idag? En jävel på att berätta.

*. *. *

Det var i den egenskapen Ralf gästade Helsingborgs idrottsmuseum igår. Föreläsare. Samtalspartner. Karriären i ord och (delvis) bild. Allt sammanfattat i matchformat, 90 minuter. Självklart kom Målet på tal. Det där fantastiska han gjorde mot Västtyskland vid VM 1974. Volleystänkaren i nättaket bakom en maktlös Sepp Meier - och inför ögonen på en yrvaken eller möjligen chockad Bengt Grive, tv-kommentator. Hans ”va’ e’ klockan”-fråga mitt i euforin har blivit nästan lika klassisk som målet. Pärlan betydde f ö 1-0 till Sverige, men Västtyskland vände och vann 4-2. Surt, tyckte Ralf.

*. *. *

200 åhörare var på plats. Mycket folk i liten bastu liksom. Tveksamt om ens Ralf hade kunnat hoppa upp och nicka i det luftrummet - och då kallades han ändå Nickson när det begav sig. Flera samtida fotbollskändisar skymtades i trängseln. MFF-duon Staffan Tapper och Roland Andersson, Landskronalegendaren Claes Cronqvist, gamle HIF-ikonen Lasse Ahlberg från en ännu tidigare epok. Och kanske fler som jag i så fall inte kände igen. Även fotbollshjältar förändras med åren, t ex i hårfärg och midjemått. Ralf inget undantag. En stroke häromåret tog hårt, dock inte på hans skämtlynne. 

*. *. *

Detta framgick vid eftersitsen. Då var vi bara ett 20-tal gäster kvar, särskilt utvalda som VIP. Jag slank med pga goda kontakter - och hade turen att hamna närmast Ralf vid bordet. Sällan om nånsin har jag hört så många fräckisar på så kort tid. Kvällens huvudperson verkade ha ett lager att ösa ur. Roligt? Absolut - om man gillar grabbsnack i gubbskrud. Annars mest förvånande. Den sidan av Ralf Edström kände jag inte alls till. Med all respekt och handen på hjärtat: måste jag välja mellan fotbollskonstnären och historieberättaren föredrar jag att minnas den förstnämnde.