Sverige-Österrike 1-3. Käftsmäll. Pyspunka. Kalldusch. Ovälkomna förluster har många etiketter. 5-0 mot Estland senast förvandlades till en såpbubbla, ingenting värd. Annat motstånd den här gången, tillräckligt skarpt för att avslöja Sveriges svaghet. Backlinjen. Försvarsorganisationen. Det som aldrig testades mot Estland - men desto mer ikväll. Österrike gjorde tre snabba i andra halvlek, avdramatiserade matchen beklämmande enkelt. Detta efter en rätt lovande första halvlek av Sverige. Om det nu inte var en synvilla.
*. *. *
Försvarshaveri har blivit ett återkommande mysterium i svensk fotboll. Jag förstår det inte riktigt. Förr om åren var det vår styrka, vill jag minnas. Nu saknas sedan länge ett fungerande mittbackspar. Märkligt. Lindelöf är väl okej (även ikväll) men var finns komplementet? Hien? Ser inte så ut, tyvärr. Varför hittar inte Janne Andersson rätt, han har ju ändå haft några år på sig. Samma på högerbacken. Wahlqvist som har förtroendet nu kan vara utmärkt mot lag som Estland - mot ett högklassigt lag som Österrike får han genast problem. Nej, jag ska inte sitta här och leka besserwisser. Kanske har vi inga bättre. Förödande i så fall, fullständigt logiskt att EM-slutspelet går oss förbi.
*. *. *
Var någon bra ikväll? Ekdal, den timme han höll. Gyökeres i någon mån. Sema delvis. Inte många fler över matchen i stort. Det var som om luften gick ur somliga efter 0-2-målet. Forsberg, Kulusevski, Cajuste; var blev dom av? Men det var kul att se Österrike. Skickligt utförd fotboll, taktiskt och tekniskt ett par nivåer över Sveriges.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar