Underhållande fotboll. Mot ett mål.

MFF-Degerfors 5-0. Uppvisningsfotboll. Spel mot ett mål. Oavbrutet. Mycket närmare 10-0 än 5-1. Detta var en imponerande insats av MFF - och en genant av Degerfors. Ytterst sällan man ser sådan nivåskillnad mellan två lag i samma serie. Men man borde kanske inte vara förvånad; Degerfors kom till Malmö med 2-17 i målskillnad på de fyra föregående bortamatcherna. Förvärrade bara facit till 2-22. Allsvensk klass? Omöjligt att hävda. ”Degen” är dock ett pendlande mysterium. Svårslaget hemma, slagpåse borta. Elva inspelade poäng så här långt, alla på Stora Valla.

*. *. *

Angenämt för MFF, tänker jag. Svårtuggat motstånd i Borås senast, munsbit att avreagera sig på nu. Lite nya formationer att riskfritt laborera med. A C borta för säsongen (fint tifohyllad av fansen), Kiese Thelin frånvarande med ljumskbesvär, Hugo Larsson i sista hemmamatchen innan flytten till Tyskland. In i startelvan kom en annan Hugo: Bolin, 20. Lovande, helt klart. Kan bli den som ersätter A C, inte rakt av eller fullt ut men i själva rollen som mittfältsspets. Vem som ska ersätta Hugo L är en öppen fråga, lösningen finns kanske i stundande transferfönster. Mjällbys Otto Rosengren? Ryktena går.

*. *. *

Andra som fick leka av sig från start mot Degerfors var Taha Ali och - kors i taket - Niclas Moisander. Den senare hade jag nästan räknat bort. Korsbandsskadad i fjol, 37 fyllda, mittback; en position där MFF redan är väl försörjt. Rydström älskar tydligen att jäklas med oss som tror vi begriper nåt om fotboll - eller också älskar han att bestämma. Hursomhelst. Moisander fick en behaglig comeback. MFF kunde gå och spela, till och med stå och spela. Växla tempo när man kände för det. Dutta boll ostört. Vinna rubbet i duellspelet. Motståndet var inte där. Respekt för Moisanders passningsfot, den glänser än.

*. *. *

En som kommit i kläm i MFF-överflödet är Martin Olsson. En enda gång - av elva - har han fått starta, då som ersättare för avstängde Busanello. Olsson är reserv i Rydströms tankesmedja, nöter bänk match efter match. Det bekommer inte förbundskaptenen Janne Andersson. När han presenterade sin landslagstrupp till EM-kvalet häromdan var Martin Olsson ett av namnen. Kul för Olsson. Pinsamt för...ja, jag vet inte vem. Rydström? Andersson? Fritt val. Men visst är det originellt: den ene ser en spelare som inte duger i allsvenskan, den andre ser en landslagsman.